Det nya

 

Hittade denna dikt i mina gömmor. Då - 2010 - skrev jag och Gianpaolo varsin rad på varsitt språk. Vi mailade raderna till varann, och fyllde i. Dikten tog några dagar att färdigställa. Och detta är resultatet.

Det nya

Dagen glöder av

starka färger

för dem

som är

villiga

att se och njuta

av dem

Stjärnorna erövrar

den mörka himlen.

De gnistrar av

förhoppning.

Leder

de villiga

vidare.

Till början

på en dag

aldrig skådad.

En dag för

uppfinning

och utforskning.

En dag för

det frigjorda,

där nyfikenhet

och glädje

glöder

lika starkt

som

palettens varmaste nyanser.

Själen

förbereder sig

på det

nya.

Och dagen glöder av

starka färger...

Skriven av

T M Larsson/

G Evangelista

i november 2010

Vet du hur mycket jag saknar dig....

Ofta ofta kommer det över mig.
Typ varje dag.
Så jävla jävla jävligt det är.
Utan dig.
Det svåraste ?
Ja...
Att inte få ösa ur sig.
Och få det öst över sig.
Att inte få skratta igenkännandets skratt.
Att inte få kasta en snabb blick och möta din. Som förstår precis.
Att inte ha nån att dela alla de där minnena med längre.
Att inte ha nån att planera nya drömmar med.
Att inte ha nån som riktigt riktigt förstår.
Är det svåraste.

Rom i regnet/Ulf Lundell

ett rep fäst kring halsen...

Bilden är från Iran. Där används fortfarande den äldre formen av hängning där fången kvävs till döds genom långsam strypning...

Har idag varit på Länsmuseet tillsammans med en av de vuxenklasser jag undervisar i kursen "Etik och människans livsvillkor". Vi guidades runt på utställningen "Döden på galgbacken" av den alldeles utmärkte museipedagogen Lars Ruthström. Han gav oss fasansfulla beskrivningar av avrättningar under medeltid och framåt. Men också mycket kloka och insiktsfulla reflektioner kring de mänskliga rättigheterna.
Amnesty International har en särskild plats i utställningen, vilket är mycket bra. Här visas bilder av avrättningar från olika länder idag. Vi kan förfasas över grymheterna under 16- och 1700-talet, men blundar gärna för dagens realitet. Jag upplever ofta att elever inte reflekterat över att dödsstraff är den yttersta kränkningen av de mänskliga rättigheterna. I snabbenkäter jag gjort i olika klasser visar det sig ofta att många är "för" dödsstraff. Efter att ha fått mer information, och fått möjlighet att diskutera och mäta sina argument ändrar de flesta ståndpunkt.
Jag ser ibland kommentarer på nätet - kommentarer till bilder/texter av/om t ex djurplågeri: "Det borde vara dödsstraff på sånt" "En kula i pannan borde de ha" etc. Kommentarer som naturligtvis är utslängda i upprört tillstånd, men ändå. Alla sådana kommentarer bör bemötas med motargument.
Främlingsfientliga åsikter, dödsstraffsiver, homofobi - trivs ihop. Så är det. Fula miner i samma ansikte.
Se till att skaffa dig motargument, och bemöt de fula minerna !
Och gå in på Amnestys hemsida och skänk en minut av din tid !!!

Läs mer här:

Amnesty

22 år i dödscell - oskyldigt dömd

Lista över oskyldigt dömda

 Han dömdes till döden

Hon dömdes till döden
 

Till låns

Ja dom växer. Det trevliga med detta är ju att de inte bara växer på längden utan också i klokskap.
Finns inget bättre än att få äta långa middagar ihop och ha tid att prata och diskutera. Dom där tre unga männen höjer min livskvalitet med typ 300 procent !

I need you by my side/Michael Kawanuka

Mansgrisfunderingar...

Till the end of time...

Det äldre paret gick förbi utanför min balkong. De var inbegripna i ett livligt samtal, och de skrattade mot varann. Deras händer var sammanflätade, och de gick i samma rytm. Så vacker kärleken är !

Till the end of time.../Perry Como

Sluta aldrig vara galen !

 Lev i det som du längtar. Var nära den du är. Räds inte. Kasta dig ut. Det kan göra jävligt ont att landa på mage. Men det är värt det.

 Closest thing to crazy/Katie Melua

Kl. 21.37 den sjunde oktober 1995

Han var den vackraste. Ovanligt lång. Med långa fötter och långa fingrar. Stora alldeles mörkbruna ögon. När han lades på mitt bröst visste jag. Han och jag. För evigt. Älskade unge.

Den här musiken lyssnade jag (och Annika, som fanns med mig den här dagen) på, när värkarna satte in,  och Zimbabwe och hela världen var nära nära. Där.

Call me Al. Zimbabweconcert./ Paul Simon and band

North Highlands CA 1980.

Och det fanns inga tvivel. Ingen oro. Vi var unga. Vackra. Inget skrämde. Fan vi var ju oslagbara ! Nätterna var så långa. Fyllda av möten. Musik. Ett och annat som mor och far inte borde  veta. Vi var unga. Och lyckliga. Och ingenting skrämde...Så var det. Och Sherry darling lyssnade vi på. Om och om igen.

Sherry darling/Bruce Springsteen

Kyssa dina...

Då: Änkan Stahre. Persgränd.
Broväg.
Svedjevägen i Äppelviken.
Krukmakargatan.
Och mycket senare: Harding Street i Masvingo.
Kyssar är kyssar.
Ett alldeles utomordentligt sätt att kommunicera !

Kyssa dina röda läppar/Magnus Lindberg

SMS-poesi

Den italienske professorn G var en mästare på många sätt. Vi befann oss långt ifrån varandra rent geografiskt, men hade en intensiv kontakt, bl a genom SMS. De där små meddelandena blev som mjuka lindor på längtan-såren.


Timely received your nice written thoughts delivered by a tall Swedish postman.
It feels so good and please no need to worry about: it will be what it will be. Baci !!



Enjoy, as I enjoy thinking of you while sitting in my otherwise uninspiring office.

Good morning. Slept well ?
All grey...the perfect background to draw kisses !


Does it make sense to you if I tell you that I was drinking wine with two 30 years old women
former students (not of mine) with big eyes for me still thinking of you. You !

A shiny sun just emerged from the rooftops and barely so,
to remind us that these short moments of brightness
are to be fully enjoyed. Mille baci!


Its all grey again. Coloured kisses !


It's springtime all of a sudden, thats how it feels like,
and we are two springrolls wellfried !

And if there is rains
here a thin layer of snow
covers everything
but instantly melts on my warm skin.
Caldi baci !

So how is my tasty springroll ?

Buongiorno ! Are my thousandthreehundredfortyfive
kisses still lasting or you need more ?
Just in case I am sending you an equal amount!

Cherry-kisses ! I love cherries, the light and crunchy type!

Hi early morning passion-flower ! Good thing I like
sweet breakfasts....

And you bring so much joy, love and passion
this place will never look the same again even after I'll
remove the traces...

SSP = Secret and Silent Passion !

EOC = Explosive Of Course!

I had your leftover  piece of meat for dinner and it brought
me the taste of our wonderful dinners, but the best part
was missing...!

How can this insignificant, uncoordinated chap
from distant lands evoke so many beautiful thoughts
to this experienced, artistic, caring woman ?!

Morning warmth is what I need
and what I want to give you !
Baci ovunque !

Morning kisses for the queen of the night !

Wet kisses from the pool
and hot ones from the sauna !

Goodmorning kisses and hugs to the travelling lover.
I woke up in a desert. Miss you a lot !

...you bring a tornado and then you leave like that...
milioni di baci !

Kisses from Rome !
Who is Rome ?

Volcanic hottest kisses from the top of Vesuvius !

En maj-eftermiddag sågs vi för sista gången. Tårarnas strida strömmar. Vi snöt oss gång på gång. Skrattade lite. Och grät igen. Tiden var inte med oss. Det hade blivit omöjligt. Han sa: "Spela för mig, snälla, spela för mig. En sista gång". Och jag satte mig ner vid pianot. Händerna skakade och tårarna droppade rakt ner på tangenterna.  Jag spelade. För den oerhört begåvade musikprofessorn. Som hade ett gehör utav guds nåde. Ett stycke av Mozart . Vartannat nedslag blev fel, men det gjorde ingenting. Han lyssnade som alltid så uppmärksamt och hörde annat än tonerna.
Sen skildes vi.


Rodrigo y Gabriela. Kärleksmusik !

Eldskrift.

Dags att göra bokslut.
Så lätt det är att såra.
Några snabba tumtryck på mobilen.
Och orden står där.
Obevekliga.

Det var enklare förr.
När man visste att det tog tid med posten.
Den där perioden av väntan.
Var också en förberedelse.
På att kanske inte.
Idag är en minut lång...

Som böljande tygstycken på Beiras strand...

Jag håller mig kvar på balkongen så länge jag kan. Njuter av fredagens löftesrika kvällssol. En Wisby Pils, och en känsla av belåtenhet.

Två intensiva dagar i Stockholm värmer mina sinnen. Vilken gåva att få umgås med människor som brinner för sin sak ! En viktig. Det har handlat om global samverkan och interkulturell kommunikation. Samtalen har böljat som färgstarka tygstycken på Beiras strand, och föreläsningarna har hållit en mycket hög och inspirerande nivå.
Lyckan över att få vara med i skolans internationaliserings-arbete är intensiv. Som jag längtat efter att få vara med i det här sammanhanget igen !

I en tid då SD bankar på alltfler dörrar känns det självfallet ännu viktigare att vidga vyerna och perspektiven för eleverna. Ge möjlighet att implementera det som läroplanen faktiskt pratar om. Ett globalt perspektiv handlar förstås inte bara om att resa iväg, utan om att bjuda in till möten på många plan. Genom filmer, böcker, samtal, diskussioner etc etc. Men att alltid, alltid ha detta perspektiv levande. Att våga jobba och utvecklas tillsammans "outside the box".

På tunnelbanan igår: Jag kliver på vid Karlaplan med mina två väskor, är trött efter en intensiv dag. Det syns nog på mig. Samtidigt med mig kliver två andra kvinnor på. Vi tittar oss omkring. Vagnen är full, inget ledig säte. Och så plötsligt, som på en given signal reser sig fyra unga, kostymklädda män med en betydligt mörkare hudfärg än vår och erbjuder oss sina platser. Vi sätter oss tacksamt och ler både mot de unga männen och varann. Och jag är rätt säker på att snarlika tankar far genom våra vindlingar: Skulle fyra kostymklädda män vid Karlaplan med samma hudfärg som vår ha gjort samma sak...?

På Systemet idag träffar jag Anne. Strålande som alltid, och med ett av de varmaste leenden jag vet. Vi lever båda med en tomhet som inte kan fyllas. Den efter Annika. Det blir så väldigt tydligt när vi träffas. Vi famlar båda fortfarande i det ofattbara och oåterkalleliga, men vi har nog båda också insett att vi måste vara snälla mot oss själva, och ta emot de små gåvor som varje dag ändå ger oss.

Smärtan behöver ord för att övervinnas,
Annars kunde vi inte stå ut med den.

Olof Lagercrantz

Ur lådorna. Du. Jag. Lyckligt dansande.

I mitt blod är du
lyckligt dansande
och ingenting fruktar jag
Jag är stark och vacker
och inte alls för gammal
som du så riktigt påpekar
(många gånger varje kväll)
Nej ung
Blodet porlar som det alltid gjort
och jag bjuder dig
vidderna
och prången
Vi går tillsammans
Och inte ens mörkret
skrämmer oss.

Ur lådorna. I mitt blod.

Det är orättvist
att du och jag inte
Men
Floderna är alltför djupa
alltför vida
mellan oss.

***

I mitt medvetande
har jag redan bjudit farväl
har jag redan känt smärtan
vibrera i nervändarna
Jag ska inte vandra bort
Nej, jag är den som stannar
Stannar i dessa blandade dofter
dessa våra blandade ljud
I golvplankorna knirret efter dina fotsulor
I badkaret små små små svarta lockar
Avtryck
Märken
Överallt
I det här ropande huset
Hur lång tid tar det att tvätta, skura bort
knirr av fotsulor ?

***
Månen lyser
Den jäveln
och stjärnorna också.
Jag vaggas av iskalla händer.
Jag är redan.
Till hälften död.

***

Så simpelt.
Men Romeo och Julia.
Fick
inte heller varandra.

***