Om det finns...

en enda gud
som är värd sitt namn
så för han mig i hamn
om jag går på grund
Men om jag sjunker
har jag i och för sig
haft en och annan
liten flummig stund...

av Ola Magnell

Night owls are wiser than that... :-)

Från mina lådor... Fossil-letaren

1989

Sängen har trassliga lakan
Dagens Nyheter är från i förrgår
Vinet är ljummet
och vi är sådär lagom bedagade
där vi ligger
utsträckta
sida vid sida
och låtsas att
vi är
nån annanstans

1989

När jag inte orkar
låtsas längre
"får du ångest"
När jag inte orkar
bära upp bilden
av kåt, frigjord
och kravlös
slokar din manlighet
och orden
tar plötsligen
och bitterligen
slut

1989

Ord ord ord
förnuft förnuft förnuft
Ord i stora sjok
Meningar i jättelika högar
Fan !
Fattar du inte att jag behöver
din hand

1989

Vi ska ta farväl
nu ska vi då äntligen
ta farväl
Mitt emot varann
blandade starka
och luften som vibrerar
av olust och gråt

Jag pratar osammanhängande
min mun vill inte
och inte resten heller

Ser dina händer
starka friska fortfarande
brunbrända
när du greppar ölen
när du fingrar på tandpetaren
när du måttar in en oliv

Dina händer

starka friska fortfarande
brundbrända
greppande mina bröst
kittlande min halsgrop
lekande längs min
muns linjer

Och dina skrattrynkor

Hur gärna ville jag inte
besitta förmågan
att fånga alla dessa
rynkor - minnen

men du flyr undan

Rädd
Vilsen
Stolt

och feg...

Ur feberdimmorna...

...kliver jag rakt in i ett kreativt sammelsurium. Tankarna slåss om utrymmet. Huvudet spränger. Jag vill uttrycka. Mycket. Letar fram akvarellfärgerna. Nej. Gitarren har blivit dammig i hörnet av vardagsrummet. Spelar lite. Fingertopparna ömmar. Texter dyker upp. Färger. Drömfragment. Jag är mitt i...

"Kom lek med mig
på ängar mjuka som bomull
kom dyk med mig
i de svarta havens djup
kom vilda vän
kom nu
och lek som du aldrig lekt förut"

...energierna. De samlas. Och samsas.

Uppmaning...

Alexander Weiss

Jag träffade Alexander i Stockholm 1984. Han höll då på att skriva en självbiografi, och behövde en del hjälp med utskrifter. Själv kunde han inte skriva maskin så bra längre eftersom han haft en stroke, och var halvsidigt förlamad. Alexander kom till Sverige 1938, som flykting från Berlin. Han var då 14 år.
Han hade så oerhört mycket att berätta, från ett långt och spännande författar- och dramatikerliv. Alla de där eftermiddagarna och kvällarna vi satt och samtalade skimrar fortfarande i mitt minne.
Alexander dog 1987.

Ur Även i detta land
av Alexander Weiss

Här har du varit för att se dig själv
och bli sedd, höra det som kunnat höras
bevittna det som länge pågått
Du har varit här för att ställa frågor

och finna svaren som funnits inneslutna
i dig själv som ett historiskt arv
att ha en lära av det du lärt
att sjunka in i dig som vore du

din egen botten och lämna dig
som ingenting någonsin kunde binda
Här har du öppnat dina ögon
i mörkret för att kunna nås av ljuset.

If I have to leave...

by D E Borrell

If I have to leave
I shall take from Africa
no assegais
But arrows of laughter in the eyes
from the Shona women
Sorting washing,
stitching sheets with me
in a mutual murmur;
The flicker of black hands
smoothing sheets
and my sons cradled in their shadow.

Laughter in the kitchen,
in the market, in the meetingplace;
shrewd glances over buisness
Appraising eachothers skills.

Black hands helping with sickness;
and that one wet night
as I drove her through darkness
the awful pain of her childbirth
in my womb

If I have to leave
I shall take from Africa this strenght,
this strange bond of women.

Good enough

Hon sträckte vällustigt på sig. Drömmarna låg fortfarande som en tunn hinna över hennes hud, hon kunde känna de sällsamma ilningarna efter nattens undermedvetna vandring.
Sen spegeln. Fan. Femtioplus. Aldrig så mycket femtioplus som på morgonen. Det vällustiga försvann i ett nafs. Spåren av sol, cigarretter och bekymmer löpte som fina nät över den trötta hyn.
Brösten. Jovars. Någorlunda ok. Efter att ha ammat tre barn på afrikanskt vis dvs länge, måste man nog ändå säga att de var någorlunda ok. Hon tänkte på de senaste händerna som hade smekt henne. Uppskattningen, värmen och längtan i de där händerna.
Men osäkerheten som ändå infann sig. Var kom den ifrån ? Känslan av att inte vara "good enough". Hon tänkte på Kay Pollak. Detta "good enough" var ju ett av hans mantran. Hur hon hade tränat, verkligen TRÄNAT på att känna sig "good enough", inifrån och ut. Att följa med. I både glädje och gråt. Att möta rädslorna och försöka förstå dem. Att inte fastna i det förljugna. Att låta tiden ha sin gång.
Att lita på att hon var älskad för att hon var hon. Inte nån bild, eller förställning. Utan hon...

"Djupt inne i dig finns allt det som är perfekt.
Djupt inne i Dig finns den Du var ämnad att vara.

Ditt sanna Jag - finns alltid inom Dig.
Alla har ett "sitt sanna Jag". Alla !

Ditt sanna Jag kan stängas in.
Men det kan aldrig släckas ut helt.
Längtan till Ditt sanna Jag finns alltid.
Denna längtan finns innerst inne i alla.
Det är hoppfullt.

Och Du vet precis när Du var i kontakt med Ditt sanna Jag.
Kanske var det bara tio minuter igår. Men ändå. Man vet det.
Du var i ett möte med en annan människa helt utan rädsla.
En stund av lycka, kraft och total närvaro.
Det är att vara i dans med "det bästa i sig"."

Faller...

En oväntat stark kraft
får mig att vackla
tappa fotfästet alldeles
Famlar
griper
men kan inte
hålla kvar...?

Workshop + quotes by Jon Kabat Zinn

I mitt sjukläger har jag idag läst ur boken Kärlekens läkande kraft av Dean Ornish . I ett kapitel samtalar han med Jon Kabat Zinn:


From Wikipedia:Jon Kabat-Zinn (né Kabat) (born June 5, 1944) is Professor of Medicine Emeritus and founding director of the Stress Reduction Clinic and the Center for Mindfulness in Medicine, Health Care, and Society at the University of Massachusetts Medical School. Kabat-Zinn was a student of Zen Master Seung Sahn and a founding member of Cambridge Zen Center. His practice of yoga and studies with Buddhist teachers led him to integrate their teachings with those of Western science. He teaches mindfulness meditation as a technique to help people cope with stress, anxiety, pain and illness.

"Non-doing has nothing to do with being indolent or passive. Quite the contrary. It takes great courage and energy to cultivate non-doing, both in stillness and in activity. Nor is it easy to make a special time for non-doing and to keep at it in the face of everything in our lives which needs to be done."

"It's not a matter of letting go—you would if you could. Instead of "Let it go," we should probably say "Let it be."

"You can't stop the waves, but you can learn to surf"

The lecture/workshop:

http://youtu.be/3nwwKbM_vJc

Ett bra liv

Det ligger i vår natur att vi önskar få ett bra liv. Men vad innebär ett sånt liv ? Har vi några riktlinjer att gå efter ?
Till en viss grad - ja. Vi reagerar alla negativt på lidande och positivt på lycka och välbefinnande. Om livet är bra, så är det bra på insidan, och låter sig inte definieras i termer av vad vi äger och har. Men många i vår tid känner sin insida bara i form av huvudvärk och sömnlöshet och jagande efter materiella bekräftelser.
Ett viktigt villkor för ett bra liv är att vi har kontakt med våra resurser och möjlighet att bruka dem i en meningsfull insats för samhället. Men hur många har den möjligheten i dagens samhälle ? De flesta får vara glada för ett jobb även om det går stick i stäv med det de intresserar sig för. Men om man måste arbeta med något som inte intresserar en, blir det svårt att bygga upp en stabil självkänsla. Och var står man då ? Självrespekt är ju en fundamental förutsättning, inte bara för ett bra liv, utan för att vi ska respektera andra - och vår demokrati.
En annan förutsättning är förmågan och viljan att bryta det egocentriska, gå utanför sig själv, få ett levande förhållande till andra väsen, komma nära dem. Närhet - i sin tur - förutsätter en värdegemenskap. Inte på så sätt att vi måste vara överens på alla punkter, men det finns gränser som inte bör överskridas. Vi känner oss främmande inför en som inte tar avstånd från världens ondska och orättfärdighet.
Närhet förutsätter att vi visar oss öppna och sårbara. Det finns ingenting som andra absolut inte får se. Man har kontakt med sina verkliga känslor och tillstår dem. Närhet är också en gemenskap i drömmar och fantasier - man anar varandras hemliga världar och det finns ett släktskap i själva livshållningen.
Känslor står inte så högt i kurs i vårt samhälle. De värderas efter sin nytta för näringslivet. Här har vi en av grunderna till att så många fyrtioåringar verkar alldeles döda i jämförelse med fyra-åringar. De har lagt sig till med tuffhet, armbågat sig fram och förträngt alla känslor som de uppfattar som onyttiga för karriären. Resultatet? Bil, villa och designade prylar men samtidigt stress, olust och ett dåligt förhållande till livspartnern.
Det är känslolivet som håller oss levande...
Vi kan sätta namn på det vi önskar och det vi fruktar, och får därigenom gradvis bättre kontakt med våra känslor. På så sätt förändras våra uppfattningar och värderingar av oss själva och av det som saken gäller: Vår frihet utvidgas. Om vi däremot aldrig ser oss själva som subjekt och aldrig frågar oss om vi verkligen önskar att ha den önskan vi har och aldrig försöker att bearbeta vårt inre, då krymper vår frihet och vi blir långsamt förstenade.

Dreams

by Langston Hughes


Hold fast to dreams
For if dreams die
Life is a broken-winged bird
That cannot fly.


Hold fast to dreams
For when dreams go
Life is a barren field
Frozen with snow.

Rakt in i sommaren....

Hope

Quote by Erik H. Erikson

" Hope is both the earliest and the most indispensable virtue inherent in the state of being alive. If life is to be sustained hope must remain, even where confidence is wounded, trust impaired."

Möte med en kungsörn...

Häromdagen mötte jag en kungsörn på min väg från favoritstranden i Ardre.
Örnen svävade lågt, och jag stannade bilen för att titta. En fantastisk, ja majestätisk fågel. Jag satt som förstummad.
Enligt min bror Thomas, alternativläkare och healer, bar kungsörnen med sig följande budskap till mig:
" Min gåva till dig är att veta vad du vill. I kontakt med ditt hjärta ser du målet med ditt liv klart och tydligt"
Wow ! Melancholy Monday - släng dig i väggen !

Melancholy Monday...

Havet ligger inbäddat i försiktigt soldis. Det fläktar i mina tunna vita gardiner. Musiken som strömmar är stillsam cello. Jag grips av stark längtan att ge mig av. En känsla som funnits i mig några veckor nu.
Vill vara HÄR, men vill också utmanas att uppleva. Få trampa nya jordar. Höra andra röster. Se.
Bläddrar förstrött bland utlandsjobben. Alltid samma pirrande känsla när jag förnimmer möjligheterna. Kanske ändå ?

Möten och tvillingskap

Möten... så många. Jag träffar väldigt många olika människor i mitt arbete, det är ett ständigt flöde av kontakter, studerande, uppdragsgivare etc. Varje möte är unikt. När jag ser in i en annan människas ögon, tar hennes hand, bekräftar. Ett möte mellan själar, tankar, erfarenheter och önskningar.
Så sker ibland GNISTRANDE möten.
Jag har ett pärlhalsband trätt av dessa näranog självlysande möten.
Ett halsband att bära med vördnad och tacksamhet. Att jag har fått vara i dessa sfärer, där ibland magi har varit en ingrediens.
Vid ett fåtal tillfällen har tiden stannat, och för evigt etsat in oändligt vackra mönster på just den pärlan.

Tvillingskap? Jo, det tror jag på. Att det finns någon som väntar på att bli mött av just mig !
Om jag har mött ? Jo. Jag tror det, är nog övertygad om det faktiskt.
Det är en så stark känsla av samhörighet när man träffas, och en så stor sorg när man inte får/kan ha kontakt. Den där biten av mig ropar ständigt.

Ur boken Själsfränder av Rita Rogers

"En själsfrände är någon som du är andligt bunden till. Mellan er finns det band som aldrig kan brista. Ett band av kärlek och förståelse som överbryggar allt. Mellan dig och din själsfrände gäller en orubblig attraktionslag. Det är som om magnetism drog dig mot just den personen, ett kraftfält du aldrig kan fly ifrån. När ni rör vid varandra eller har sex så upplever du en dimension som du aldrig gjort förr.

Ofta går allt väldigt fort när själsfränder möts. I och med känslan av att man redan känner varandra och i och med de intensiva känslorna och känslorna av samhörighet som infinner sig i första mötena så går ofta allt i mycket snabbare tempo än vad andra relationer har gjort. Kanske blir du förvånad över dig själv och ditt beteende och kanske är du lika oförmögen att förklara dina känslor som att förneka dem.

Man upplever att man kan prata i timmar om precis allt mellan himmel och jord och man känner omedelbart en gemenskap och samhörighet. Det är som om man för första gången i sitt liv blivit förstådd och även blivit tillåten att vara precis den man är."