Goodnight sweetheart it's time to go...

Skulle vilja vara en drake.
För en kort stund.
Fräsa och spotta, spruta eld.
Och sen flaxa iväg.
Mot nya horisonter ...

sköna september...tid för minnen

Kristallklar natt i Tofta. Jag sitter inlindad i en fleecepläd. Skriver. Lyssnar på den sovande skogen, och på de svaga vågljuden från havet.
Tänker: Nu kan tiden stanna. Nu är jag tillfreds.
Vi har ätit mycket god mat, kantarelltoast, mustig fisksoppa, starkt kaffe och små pajer med äpple och kardemumma. Och Calvados förstås. Det hör liksom till när vi träffas.
Samtalen flyter i och ur. Minnesbilder aktiveras, och plötsligt är vi långt tillbaka, ibland i barndomen, ibland i gymnasietiden. A och jag har känt varann sen 1979, Vi jobbade på dagis då och fann varann ganska omgående, Våra värderingar och tankar trivdes ihop, Vi klämde in oss i det vidriga rökrummet (där det inte fanns nån ventilation) och blossade på våra gula Blend och Camel.
Vi avhandlade väsentligheterna i detta rum, Delade drömmar och förhoppningar. Vi bestämde oss rätt snabbt för att göra en lång resa tillsammans. Till USA och Mexico.
Den där resan innehöll allt man kan tänka sig, när man är tjugoett respektive tjugotre, och en del man inte i sin vildaste fantasi hade kunnat föreställa sig...En natt på Manhattan tillsammans med den stenrike redaren Erik från Danmark. Oändliga rundturer i nationalparker och i San Fransisco.Alligatorer och stora fågelspindlar i terrarier bredvid soffan hos Mike (som hette Ferrari i efternamn och var släkt med THE Ferrarians i Italien), Walt och Mel. Crossträning i bergen utanför Sacramento. En bar med världens sexigaste sångare !
Sen Mexico. Som att vända en hand. Vi satt mycket inne i vårt rum. Och skrev, och rökte. På cementväggarna satt det fullt med ödlor, som höll sig fast med hjälp av sina sugproppsfötter.
Lasse kom ofta och satte sig hos oss, plockade fram de få diktböcker han ägde, och vi läste ur dem.

Det var inte jättevanligt att unga människor gjorde långresor på den tiden, så alla kompisar följde vår resa med stort intresse. Via brev. Minns den där underbara känslan när man gick till poste restante-stället och postmästaren plockade fram en bunt brev i flypostkuvert med blågula kanter runtom. Då var det fest !

Ry Cooder "Bop till you drop" var favoriten, särskilt "Little sister", och "The river" med Bruce.

På den tiden riktades min längtan mot en förbjuden kärlek.
I somras träffades vi igen, helt apropå här i staden.
Huden är kroppens största organ
Huden minns
När du lyfter min tröja och dina handflator
söker sig uppåt
är jag tillbaka i ett vardagsrum på Smedjegatan
Året var 1978. Jag var nitton år och det du och jag gjorde
var underbart förbjudet
Så möts vi igen. Trettiotre år senare.
Det är lika förbjudet
och faktiskt ännu mera underbart
Vi har så många minnen
i den tunna huden på fingertopparna
I våra ögon
I vår lust
Allt vi gör med varann är enkelt, självklart
och helt utan skuld
När jag promenerar hemåt sen,
det är morgon då, faller ett lätt regn
En regnbåge lyser plötsligt på himlavalvet
Jag sätter mig ner i Dalmansporten
Tårarna droppar
Mest av glädje
lite av melankoli
Det kommer aldrig att bli vi
Likväl kommer det alltid alltid att vara vi
i de hemligaste lustfyllda rummen...