en sån natt...

är det. En sån natt då allt står i förklarande ljus. Stilla. Tyst.
Den blå soffan är lagom mjuk och lagom omfamnande. Och tankarna vandrar fria och upprymda.

Tänkte på Monsieur Nuit tidigare ikväll. Abstinensen sätter in mellan varven. Men det är helt ok faktiskt. Hanterar det. Och tittar utifrån nu.
Kärlekssorger är en del av livet.
Det som dock fortfarande stör mig är att han inte vågade vara "transparent" . Inte vågade använda "det genomskinliga" . Ärlighet och öppenhet är trots allt de byggstenar vi vilar tryggast på. Är man utrustad med långa känselspröt "ser" man dock det sanna, genom "lögnen". Bakom tystnaden. Inte alltid helt enkelt att hantera, men användbart för det mesta. Någon kallar kanske detta för intuition. Att kunna "läsa av ". Jag tror att intuition är förmågan att bl a läsa kroppsspråk på ett subtilt sätt. En förmåga som vi alla har nedärvt , men som inte alla vet att träna upp och använda sig av.
Jag kommer att tänka på en sitution, som visar detta subtila "kroppsläsande" på ett alldeles utmärkt sätt. 1993 besökte mina föräldrar mig i Zimbabwe. Varken mor eller far pratar engelska, kan nåt ord hit eller dit, men inte tillräckligt för att föra ett samtal.
Vi åkte bland annat till byn Gozho, där min goda vän Alethas släkt bor.
Blev mottagna med öppna armar, fick kyckling och sadza och presenterades för alla pappans fruar, och en lång rad barn och barnbarn.
Pappa placerades på en låg pall bredvid byns äldste - Altehas farbror.
De två gubbarna började genast prata. De kom båda från familjer, som brukat jorden i generationer, så de hade mycket att språka om. Det festliga var ju att pappa pratade svenska, och farbror Goz pratade shona.
När vi åkte hemåt i den varma afrikanska natten frågade jag pappa hur han tyckt att dagen och kvällen varit. "Det här var nog det intressantaste på resan hittills" svarade han. "Jag har fått veta så mycket om det zimbabwiska jordbruket, och om familjelivet..." Så var det. Gubbarna hade språkat i flera timmar, och gett varann värdefull information genom att vara transparanta. Våga visa. Våga uttrycka.
Pappa återkommer fortfarande till det här ibland. Han säger att det var ett av de starkaste mänskliga möten han varit med om...

befriande att...

lämna en del gammalt skräp bakom sig...

genom tunna gardiner...

har jag blickat ut på det som sker. Har jag vädjat till gatorna. Till de kända ljuden. Känt röklukten från grannarna som tar en kvällscig. Hört deras lilla hund bjäbba och gny. Försökt hålla i. Det verkliga.
Men det är stilla nu. Jag är . Här.
Tänker på en annan tid, då natten hade mig fångad . Då ingenting var varmt och ingenting var enkelt.
Den tid som är nu. Är avskalad de värsta choserna. Springer inte fram på sönderbrända fötter. Jagas inte av varken demoner eller måsten.
Kanske är det som sonen sa förra veckan : Det känns som en uppenbarelse, det är nästan som nåt
gudomligt. Jag är böjd att hålla med.

från mina lådor...the wild one

once upon a time
there was a girl
called the wild one

she climbed the highest branches
dived into the darkest, deepest waters
she wrestled the boys to the ground
and sighed loudly when asked to behave

Then she became a woman
called the wildest
she proudly wore her black tights and boots
searced in every dark hole for salvation
she danced the night away
with creatures from afar
and spit her gall when asked to
slow down

when the first very tiny light
hit her way
she cried like a baby
she couldnt see
she was blinded
and confused
scared

light was not...

for her

she took all the pills at once
in a holy mixture with finest brandy

från mina lådor...shadowdance

shadowdance
tall slim dark bodies
moving
snakelike
next to the fire
frihtened
Quivering
full of lust
am I

where am I going ?
what am I doing ?
in this night
full of promises, scaring unfamiliar movements
sweat and deep breaths
drums take me far
further than I promised my mother to go...

the sweet taste of
maize and papaya
his deep kiss
spicy from piri-piri
and hot chibuku

afterwards
on the road again
thousand miles away
the spruce-forest darkgreen
calming my senses
the sudden
touch of his ancestors
strong voices/mild voices
tremble in the windings of my ear
i am finally given the answer

totem...

Konstbroderi av Alice Mwale


Mina söner har lejonet som sitt totem, sin skyddsande. Murambwe på shona. Eller shumba.
Lejonets egenskaper intempleras i varje medlem av den stora klanen. Styrka, mod, smidighet, passion..
Vid mitt traditionella giftermål i byn tio mil från Masvingo i södra Zimbabwe blev jag automatiskt en del av den stora familjen. Min svärfar "välsignade" vårt förbund, hälsade mig välkommen till klanen och gav mig en svart getabock (den slaktades sedan, och grillades innan kvällen var slut)som välkomstgåva. En mycket fin och symbolisk present.
Jag blev också en "murambwe", alltså en lejoninna. Nu kunde jag svara på frågan - som alltid ställdes allra först när man träffade någon ny människa - "Une ?" -Vad är du ? med "Murambwe", och den andra människan visste då direkt var mina "rötter" fanns. Lejonets beskydd ansågs starkt, och "lejonklanen" var väl ansedd. Jag kände mig mycket stolt över att få tillhöra denna stora grupp av lejon.
Vid skilsmässan fråntogs jag dock lejonets beskydd. Nu var jag bara "vanliga Tina" igen. Jag har fått trösta mig med att det finns tre synnerligen fina "lioncubs" i min närhet, som med råge lever upp till totemets karaktärsdrag "styrka, mod, smidighet och passion".

Datorfri - vilken frihet !

Har varit frivilligt datorfri några dagar. Fantastiskt skönt. Jag har fått så mycket gjort, och jag har känt mig, ja just det. Fri. Inser hur många timmar jag ägnar detta medium i vanliga fall, och hur mina värdemätare vad gäller tid förskjutits en aning. Men. Nu blir det, med viljans kraft datafria zoner för min del. Jag vill ju ut, i naturen. Vill jobba med musiken och litteraturen. Träffa vänner och familj öga mot öga. Skrivandet kommer jag dock att fortsätta med här eftersom det ger mig tillfredsställelse.
Lyssnade på Filosofiska rummet i P1 häromdan. Diskussionsämnet för dagen var Effektivitet. Mycket intressant att höra dels en filosof, dels en nationalekonom diskutera detta begrepp. Vi "multitaskar" (jag tycker om att direktöversätta ord - just detta blir väldigt roligt med svenska mått mätt) för att bli mer effektiva - tror vi. Men sanningen är nog att vi dränerar oss själva på viktigheter när vi "pratar med vår sjuka mamma i telefon och samtidigt chattar med nån kompis på FB, och har Twitter uppe också + att den där serien som vi följer på TV:n står på..." Vi ska göra så många saker samtidigt, för tänk om vi missar nåt ! Gud förbjude... Men. Vår inre stress ökar, och vår effektivitet minskar därmed. Förutsatt att vi med effektivitet menar att "hinna med" det viktiga i livet. Plus att "den verkliga kommunikationen" blir rejält sargad...
Jag fick en tankeställare av det där programmet. Och som sagt. Nu blir det fria zoner för mig.
Bodil Jönsson skrev för ca 10 år sen den utmärkta boken "Tio tankar om tid", som med fördel bör läsas av var och varannan ! Tid är det enda vi med säkerhet kan säga att vi har lika mycket av. 24 timmar per dygn - allihop.