I en annan tid. I en annan värld.

Några textrader snurrar hetsigt i mina vindlingar. Det är ofrånkomligt.
De där raderna snurrar alltid när jag tänker på honom.
Jag stöter ihop med mannen i fråga, honom som jag annars bara träffar i hemliga rum.
Mitt jävla ben är gipsat, och jag känner mig allt annat än attraktiv.
Det är komiskt, på gränsen till pinsamt.
Men värmen strömmar likafullt. Och tusen osagda ord trängs i luften.

I landet bortom länderna
I tiden bortom tiderna
möts vi säkert
och famnar
himlens ljus
igen... 

Jag skrev det där när jag var arton år, och vi hade nyss skilts åt efter en
natt på Smedjegatan. I all hemlighet. I allra största hemlighet.
Morgonljuset var varmt. Solen lekte på golvet.
Kroppen fylld av glädje. Men osäkerhet och skörhet också.
Det skulle bli många hemliga möten efter den där natten...
Oftast helt apropå.
I lokaler tunga av cigarrettrök. Hög musik. Skärpa. Otämjbar längtan...
Alltid i en annan tid.

en spik i foten...

Det är nu elva veckor sen min fot opererades.
En rätt omfattande operation där  bl a hälbenet sågades av och rätades upp - med hjälp av några rejäla skruvar.
Jag har haft två omgångar gips, blev av med omgång två för gott i slutet av maj.

En spik i foten är väl egentligen ingenting att gnälla över, men...det var verkligen sååå tråkigt ! I början höll smärtan mig i schack, och jag orkade inte så mycket mer än att vila och äta.
Men sen.
Att vara overksam är verkligen inte min grej.
Jag satt i soffan med benet i högläge. Soffan är skön, men förbaskat trist och dessutom rätt hård efter flera veckors sittande... Jag tittade på TV. Repriser, filmer - och serier som jag i vanliga fall inte skulle drömma om att se...
Läste en del. Skrev en del. Lyssnade på musik. Lyssnade på P1.  Men kände mig redan efter tre veckor ganska nedstämd, och hade svårt att motivera mig själv till aktivitet. Jag hade fått ett gymnastikprogram av den trevliga sjukgymnasten, och jag försökte göra de där övningarna någorlunda regelbundet. Knipa med tårna, spreta med tårna, lyfta det tunga gipsbenet upp och ner... Nu började tyvärr också ångesten över slutarbetet i Pedagogik-kursen göra sig gällande. Hur fan skulle jag hinna klart ? Och hur skulle jag orka åka till Stockholm för att respondera på mitt arbete (som bara var halvklart) och dessutom opponera på ett annat arbete ? Jag hade mailkontakt och skypade med en kurskamrat, Tarja, som peppade mig och hjälpte till att hålla mig över vattenytan. Tack för det Tarja ! Du anar inte vad din insats betydde !!!

Det var en ovan känsla att vara beroende av andra. Att vara liten, och rätt eländig. Att inte orka. Att nästan börja förakta. Att sova dåligt. Somna på morgonsidan och vakna nångång på förmiddagen, och inse att man missat den där serien. Fan. Och inte bara serien utan också en hel del annat som var måsten.
Att inte riktigt vara behövd...
Så fort det går att hamna i ett vaccum. När inte den dagliga självklara kontakten med kollegor och elever finns där.
Viktiga lärdomar, som jag såhär med distans inser att jag har stor nytta av.

Det är juli nu, och jag har sommarlov. Jag friskskrev mig den första juni och stapplade runt på mina kryckor i skolkorridorerna de sista veckorna. Fick vara med och sparka ut studenterna och fick samla ihop året tillsammans med arbetskamraterna. Det var skönt !
Och jag blev klar med mitt arbete ! Tack vare Skype kunde jag sitta på jobbet och respondera på min digra lunta, och frihetskänslan och tillfredsställelsen efteråt var obetalbar! Mitt arbete heter

Checklista och bedömningsmatris för APL

Underlättar dessa verktyg för APL-handledare och

elever vid

bedömning?

Handlar om praktiska hjälpmedel för handledare på  den arbetsplatsförlagda yrkesutbildningen för våra elever.

För några dagar sen kom återkopplingen från examinatorn:

"Hej Tina !
Ditt arbete visar prov på mycket god insikt och du kan på ett mycket bra sätt beskriva evidensbaserad kunskap och vetenskapligt grundad kunskap med hjälp av några vetenskapsteoretiska begrepp. Du redogör för olika metoder att genomföra ett praxisnära projekt.
Du reflekterar på ett mycket bra sätt över olika metoders styrkor och svagheter med koppling till det egna projektet.
Du har presenterat en väl utarbetad matris som säkerligen blir väl mottagen och lever upp till sitt syfte. 
Betyget blir B.
Hälsar
Monika"

Har du sett Forrest Gump ? Scenen där Forrest jagas av sina plågoandar, och plötsligt kastar sina proteser och springer så jäkla fort ?! Så kände jag mig när jag fick det där meddelandet. Nu slänger jag kryckorna! Nu klarar jag vad som helst !