True !

Stjärnhimlen...

...var fantastisk inatt ! Många år sen jag upplevde en så praktfull himmel. Mitt i skogen, nära havet, I Silte på södra ön befann jag mig. Alldeles, alldeles stilla.
Knäpptyst. Och så detta magnifika som välvde sig över oss. Vi lämnade bordet på verandan, där vi avnjutit pate och lax och räkor, och nu hunnit till kaffet ... I vördnad stod vi sen där med bakåtböjda nackar och såg stjärnfall och blixtsnabba satelliter.
Åh, det svindlade! Orions bälte, Karlavagnen, Lilla Björn, planeterna ...

Läste många böcker om astronomi tillsammans med barnen när de var små. Vi förundrades över avstånden. Över det oändliga...
En av böckerna vi läste var denna:

- en hyllning till nattens himmel, en blandning av vetenskap och historia med inslag av mytologi och religion. En utmärkt guide till universum !


Den närmaste stjärnan (förutom solen) är drygt 4 ljusår från oss. Stjärnan heter Alfa Centauri.
Ett ljusår är så långt som ljuset förflyttar sig på ett år. Ljusets hastighet är strax under 300000 kilometer per sekund, så avståndet till Alfa Centauri är nästan 40 biljoner kilometer (40000000000000 kilometer). Andra stjärnor befinner sig längre bort från oss, avståndet till polstjärnan är till exempel drygt 300 ljusår.
Till en av våra närmaste granngalaxer Andromedagalaxen är det ungefär 2.2 miljoner ljusår. Andromedagalaxen är det avlägsnaste objekt som över huvud taget går att se med blotta ögat.

Ja... en natt i augusti kan man faktiskt bli ett med det oändliga...om man bara vänder blicken lite uppåt...

Alfa Centauri

Från mina lådor... Konstigt!

Konstigt!
Utanför mitt fönster fortsätter det bara...
bilar passerar
vinden blåser
barn stojar
en hund pinkar på trottoaren
Men här
innanför
Har livet just stannat...

HAIKU

Villrådigt driver
i sundet en fiskebåt
med skadat roder.
Ofta följer vår kärlek
en lika obestämd kurs

av Sone no Yoshiada

Käre - mitt hår har
växt, och jag borde välja
en värdig frisyr.
Likväl bär jag det ännu
flickaktigt, löst som förut.

av Ikuhas dotter

Inom mig
fullt av eldflugor
ibland bara elden

av Ooi Tsuneyukis

Augustiluften...

...får mig att längta bort. Så är det varje år. Det är som den här höga, rena, mättade luften sveper in för att jag ska svepas med. Det är tid att sammanfatta. Titta bakåt, och framåt. Kontemplera. Förverkliga en och annan dröm. Slicka eventuella sår. Försöka förlika mig med att människor ibland gömmer sig bakom masker av glättighet och spelad vänlighet utan tanke på att det gör ont för mottagaren i slutänden...och så lägga det till högen av lärdomar...

Farligt intressanta vindar förs till mig ända från Byron Bay. En tio-årig längtan börjar ta verklig form, och möjligheterna anas. Nog kan jag se mig själv vandra längs de oändliga stränderna, i livligt samspråk, eller helt tyst, tillsammans med den som gett så mycken klokskap och ärlighet under alla de här åren. Långa, långa nattliga samtal. Rösten rakt in i örat. Närheten trots det nästan ogripbara avståndet.

Vivre les reves... jo. Det är kanske dags att göra nåt åt den saken !

Yep !