Jag har haft skrivkramp rätt länge. Och sen drabbades jag av nånslags bedrövlig prestationsångest. Fan.
Men sen. Kom en vacker, varm människa och sa att "nu får du för fasen gå hem och skriva nåt nytt, jag har läst alltihop, jag vill läsa mer !" Wow !
Så. Here we go Marlene ! (Tack!)
Den stora ungen kom hem en månad och förgyllde vårt hem och vår tillvaro. Med Medelhavet fortfarande brusande i öronen skrattade han sig in här och lyste upp de redan ljusa rummen ännu mer.
Sen drog han vidare. Mot nya äventyr. Mot nya horisontlinjer.
Mammahjärtat sörjer lite, men gläds ännu mer. Underbart att ungen vill ut och se sig om i världen. Underbart att ungen har drömmar ! Och att han vågar !
Jag jobbar extra på ett LSS-boende denna sommar. Dels tycker jag att det är viktigt att jag som yrkeslärare håller mig up to date med verksamheterna jag undervisar om, dels behöver jag lite extrapengar. Sju personer bor i denna enhet. Sju människor med olika funktionsnedsättningar. Eller om man skulle vända på det: Sju personer med olika specialegenskaper. Vad kan jag säga mer än att jag fullkomligt njuter av att få vara tillsammans med dessa "specialkunniga". De ger mig okonstlad glädje, värme i mängder och klokskap varenda dag ! Och så finns där också några helt fantastiska medarbetare som gör mig varm i hjärtat och väldigt trygg i förvissningen att det finns människor som verkligen har fattat hur viktigt och roligt det är att arbeta i denna verksamhet: Thomas, Lotta och MARLENE. Ni är guld, guld, guld !
Gott. Nu är skrivkrampen över. Nu är det bara att fortsätta. Följ med om du vill !
