Det börjades sent ikväll. Först skulle tvilligsönerna ha lite backup inför SO-provet imorgon - lag och rätt handlar det om. Rätt spännande faktiskt när väl diskussionerna satte fart. Dom tycker båda att det är spännande när jag berättar min historia från "Sjumastarn", Visbyfängelset, som nu sedan många år är vandrarhem. Och från Häktet, där jag var kombinerad behandlingsassistent och studieledare. Jag ser tillbaka på den tiden med stor tacksamhet och glädje, lärde mig mycket och fick träffa människor som verkligen hade något att berätta. Nåväl. SEN började baket! Ros och jag ska sälja vackert och gott på den stora marknaden på skyltsöndagen, alltså nu på söndag. Ska bli så roligt. Jag har producerat
Kärleksfull knäck
Lyxiga snöbollar av vit choklad och citron
Sanslösa snickers
Snurriga saffraner Nöjd. Tillfreds.
Ord. Mina egna, och andras. Poesi, kontemplation och filosofi. Psykologi och andlighet. Möten med människor och företeelser. Minnen och det aktuella i sällsam blandning...Välkommen !
torsdag 24 november 2011
måndag 21 november 2011
upprättelse... detta särskilt tillägnat kära Ros !
Blå hallen i stadshuset idag. En osäker talman, en kappvändande minister , en varm moderator, underbar sång...mer än tusen kvinnor och män med minnena mer eller mindre darrande utanpå huden. Det bör dock sägas (trots mina invändnngar mot de moderata och kristdemokratiska talarna) att det fanns en stor värdighet i framträdandena, och jag tror mig förstå att stämningen var både känslosam och laddad i lokalen. Jag ser ceremonin i direktsändning på TV, och tänker på de ohyggliga berättelser som ryms i den utredning, som lett fram till detta statliga ställningstagande. Framför mina ögon ser jag hjälplösheten i så många ögonpar, skräcken, ensamheten, förtvivlan... Alla de barn, som lämnats. Som utestängts. Som inte lyssnats på. Som varit bespottade och misskrediterade. Listan på övergreppen som begåtts är hur lång som helst... Jag tänker allra mest på min kära vän Ros, som sitter där idag. Tänker att det borde varit hon, som stod där i talarstolen för att ge röst och tyngd åt ceremonin. Hon som genom sin blotta uppenbarelse ger mänskor tröst och ork att fortsätta en stund till. Hon som vandrat genom förtvivlans dalar stöttar och lyfter idag helt förbehållslöst de som tappat taget om tillvaron. Jag hoppas och tror att hon har skålat i champagne ikväll. Och jag hoppas att hon känner att vi är många som beundrar hennes mod, och fantastiska personlighet !
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)