lycklig ? jo.

har idag varit i bro hos cykel-rolf och inhandlat en gammal raritet, som jag redan älskar: En Crescent Pepita (1960 års modell) med samtliga orginaldelar intakta. Lyse, kolafärgad sadel (tveksamt bekväm, men snygg) pakethållare, styre, lås... SÅ fin. Och SÅ glad är jag.

Nu ska här cyklas till svampskog, bio och kalas. Jippih ! Vilken frihet.

Denna dag kan sammanfattas på följande sätt: Väldigt mycket värme: Grabbarna och jag har haft riktigt bra samtal , inte bara om det vanliga utan också om mer existentiella ting. Är glad att de är intresserade av livets frågor. Det bådar gott.
Sen orgier i underbar buffé från de bästa delikatessdiskarna: Lantpaté med rödlökscumberland och smågurkor, kräftsallad på stekt lantbröd , Magor med söta päron, och som grädde på moset en helt ljuvlig chokladmousse med färska jordgubbar. Mat är lycka. Och livskvalitet.
Och imorgon, mina vänner, tar jag min crescent till Lullyhill för att plocka mogna fläderbär. För här ska göras saft och sylt !

Smolk i lyckobägaren ? Jo.
Gårdagens bestialiska handling från USA:s sida sitter kvar som en tagg:
I går natt dödades den 42-åriga amerikanen Troy Davis. Jag vägrar att använda ordet avrättades eftersom det på ett så äckligt sätt neutraliserar vad det egentligen handlar om: ett lika kallblodigt mord som det Troy Davis på högst oklara grunder själv var dömd för.

Troy Davis spändes fast på en brits, fick en kanyl fäst i armen och slutligen sprutades en dödlig cocktail av kemikalier rakt in i blodet efter det att han sagt sina sista ord riktade till den mördade polismannens familj: ”Jag är ledsen att ni förlorade en son, en far, en bror. Men det var inte jag som gjorde det. Jag är oskyldig”. 05.08 natten till i torsdags konstaterades han död.
Jag får kväljningar av det faktum att USA, som påstår sig vara själva sinnebilden av ett demokratiskt samhälle, fortsätter att godtyckligt mörda sina egna till höger och vänster.
Dödstraffet är ett ytterst grymt och omänskligt straff som medför stort psykiskt lidande i samma klass som tortyr från det att domen avkunnas fram till avrättningen

Dödsstraffet är dessutom helt overksamt i avskräckande syfte, det har hur många seriösa studier som helst visat.

En gammal medeltida rest av grymhet som inte på något sätt hör hemma i en modern civiliserad, demokratisk och human värld.

Rätten till liv är absolut okränkbar.

Punkt. Med stort P.

mord i statens tjänst...

vi sitter och äter frukost när vi hör nyheten om att USA verkställt avrättningen av Troy Davis... Tuggorna växer i munnen. Både pojkarna och jag mår fysiskt illa, vi kan inte äta färdigt.
Så har då denna styvnackade "demokrati" gjort det igen...

Det är bara att beklaga. Och att oförtrutet jobba vidare med frågorna kring den okränkbara människovärdesprincipen.
För mig är det ofattbart att man kan kalla sig civiliserad och samtidigt plädera för straff, som strider inte bara mot FN:s grundteser utan också mot grunderna i samtliga stora världsreligioner.
Oskyldiga har avrättats. Sedan 1973 har 130 personer blivit släppta ur dödscell på grund av felaktiga domar i USA. Bara under 2003 släpptes 10 personer. En avrättning är slutgiltig och går inte att upphäva.
Troy avrättades trots stora tvivel kring hans fall:
Det fanns inga fysiska bevis som kopplar honom till mordet. 7 av 9 vittnen har ändrat eller tagit tillbaka sina vittnesmål. Vittnen har pekat ut en annan misstänkt.
Amnesty International anser att dödsstraffet är helt oacceptabelt och måste avskaffas.Dödstraffet är den allra mest extrema formen av grym och förnedrande behandling, och det är dessutom oåterkalleligt. Många oskyldiga har avrättats i flera av världens stater, och vi tycker att världens regeringar borde inse att dödsstraffet inte är ett straff - det är ett brott.
När Troy hade 26 timmar kvar att leva sa han: "Kampen för rättvisa slutar inte med mig. Den här kampen gäller alla Troy Davises som levt före mig och alla de som ska komma efter. Jag är vid gott mod, jag ber och känner ro. Men jag kommer inte att sluta kämpa förrän jag tagit mitt sista andetag."
Nu är det vi som måste kämpa vidare !

tuttlisor på väggen...

Äntligen har jag fått upp den fina tavlan "tuttlisor" - av konstnären Marcia Salinas - på väggen. Jag fick den i julklapp förra året av käraste A, som några månader tidigare hade fått besked om att hon hade bröstcancer. Tavlan blev en bekräftelse på kvinnokraften, och en positiv besvärjelse för framtiden. Den hänger nu i köket/matrummet tillsammans med andra "kvinnotavlor". Så här ser den ut:

I love it !

vill...

skriva skriva skriva...
Hjärnan kokar av ideer och uppslag. Vill skriva om minnesbilder, som ständigt dyker upp. Vill skriva om äldste sonen, som kämpar varje dag, och går från klarhet till klarhet. Vill skriva om de etiska aspekterna på åldersfixering/rädsla för att åldras. Vill beskriva. Helt vanliga små samtal som förs i min bil, när jag kör ensam. Mycket klokt blir sagt där ! :-)
Men tröttheten har kastat sig över mig. Har haft en lång och intensiv dag med många mänskliga möten, och även ett trevligt möte med en katt. Orkar inte samla ihop alla trådar ikväll, trots att lusten finns. Så jag lånar några rader av en stilig karl, som förutom sitt vackra yttre även har ett rikt och fantasifullt inre.

Mina damer och herrar! Jag ger er Rollo May !

“Many people suffer from the fear of finding oneself alone, and so they don't find themselves at all.”
― Rollo May, Man's Search for Himself

“In order to be open to creativity, one must have the capacity for constructive use of solitude. One must overcome the fear of being alone.”
“Finding the center of strength within ourselves is in the long run the best contribution we can make to our fellow men. ... One person with indigenous inner strength exercises a great calming effect on panic among people around him. This is what our society needs — not new ideas and inventions; important as these are, and not geniuses and supermen, but persons who can "be", that is, persons who have a center of strength within themselves.”
― Rollo May, Man's Search for Himself

“To love means to open ourselves to the negative as well as the positive - to grief, sorrow, and disappointment as well as to joy, fulfillment, and an intensity of consciousness we did not know was possible before”