För precis femtiosex år sen idag alltså.
På hösten nittonhundrasjuttionio träffade jag henne för första gången.
Hon var nybakad förskollärare och jag var barnskötare på väg mot nya horisonter. I rökrummet på Visborgsstadens dagis (jo, det fanns faktiskt rökrum på daghemmen på den tiden) delade vi stort och smått, smidde vi planer - och lärde oss att uppskatta varandras egenheter.
Trettiotre år senare tog vi farväl av varann en rättså varm junidag i Tofta. Annikas hand var tunn och liten och försvann nästan i min. Vi sa inte så mycket. Höll bara varandras händer och var med varandra i det där ögonblicket. Hon visste, jag visste. Att slutet var mycket nära. Det var med tunga steg jag lämnade hennes hus den där kvällen.
Dagen därpå, den tionde juni strax efter ett på eftermiddagen lämnade Annika detta jordelivet. Jag var inte där då, men åkte ut direkt när jag fått beskedet. I bilen på väg ut mot Tofta skrek jag gång på gång "Jävla helvetes skit, jävla helvetes skit, jag vill inte jag vill inte !!!" Jag var så rädd för att möta den döda vännen.
Vännen som jag hade haft i trettiotre år.
Vännen som jag skumpat runt tillsammans med i skrotfärdiga bussar på landsbygden i Mexico, vännen som jag glassat runt med på Manhattan, vännen som jag rökt med under rätt många fläktar, vännen som jag dansat med på Änkan Stahre och Masters otaliga gånger, vännen som fanns vid min sida när jag födde min förste son, vännen som jag delat jävligheter och närheter med, vännen som jag gråtit och skrattat så djupt och inifrånhjärtatkommet med, vännen som alltid, alltid fanns där no matter what. Var inte där längre.
Overklighetskänslorna har suttit i länge, finns där fortfarande emellanåt.
Förtrolighet, som byggts upp under mer än halva ens livstid är borta. Jag kan inte ringa henne längre. Kan inte ösa ur mig eller dela de där små glädjeämnena med henne. Inte reflektera och få bekräftelse. Tomheten är oändlig.
Idag åker jag ut till hennes gravplats med ett ljus och ett knippe minnen. Pratar en stund. Och känner mer än någonsin.
Att kärleken är större än precis allting annat.
