måndag 28 juli 2014

Som en sömngångare...






Som en sömngångare
vacklar du runt
i mina sköra minnesrum
Stöter mot
hörn
Snubblar till
över trösklar
är nära att falla.

Ditt ansikte dolt bakom
slöjor av svårmod.

Du vackra.

Jag andas djupt.

Ser.

Fingrar som leker obehindrat
över gitarrens hals
Du lutar huvudet mot soffans mjuka kuddar
och njuter
av tonerna
du frambringar
De perfekta.
(Jag har aldrig förr eller senare mött någon som haft tonerna SÅ i sin hand…)

Åh.
Precis de där tonerna.
De perfekta.
Som du frambringade.

Ur min kropp.





Texten hoppar… sorry!

Vet inte riktigt vad som hänt, men texten i förra inlägget hoppade och flyttade på sig lite hur som helst… Vet inte vad som blev fel, men hoppas att du ändå kan ha en viss behållning av det skrivna !

Att leva här








Tänker ofta, när jag cyklar över den korta träbron och in genom Dalmansporten, hur otroligt lyckligt lottad jag är. Denna vackra stad, med de smala gränderna och de låga husen. Stockrosor i alla palettens nyanser, klängrosor, lavendel. Och här BOR jag. Här lever jag mitt liv.
Skulle det kunna vara bättre ?

Jag är en rätt ostyrig själ. Men väldigt lugn och samlad när det behövs. Två mycket starka krafter/sidor bor i mig. Jag längtar äventyret.  Jag längtar lugnet. Och jag ägnar hela min vakna tid att balansera dessa två…

Bryt upp, bryt upp ! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr !

Jag var elva år när jag första gången läste Karin Boye's dikter. Jag vann en uppsatstävling och fick en antologi i pris - "Svenska diktare". Där fanns Karin Boye med i lysande kontrast till en del mossiga gubbar, som jag inte alls förstod, eller kände ett dyft för/med. Bland andra fanns hennes dikt  "Rörelse" med, som citatet ovan är hämtat ifrån. Den tyckte jag mycket om, redan då.  Appellerade förmodligen perfekt till det som redan då var Tina.


Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.


Hur blir man en människa ? Hur blir jag JAG ? Jo jag vet hur det blir barn, och jag vet att allt vi            upplever sen vi fötts påverkar oss. Det är ju självklart. Det är dock väldigt spännande att fundera över   de vägval vi gör. Jag gjort. Hur kommer det sig att jag, utan att blinka, kastade mig på ett tåg till Örebroen snötung februarikväll för att lyssna på ett avantgardeband  från England, och framförallt träffa den    långe basisten…som jag helt kort mött i Stockholm veckan innan och bara kände att jag MÅSTE träffa 
igen…?!  Trots att jag hade rätt betydelsefulla åtaganden dagen efter…
Eller när jag utan att blinka tackade ja till ett svårt uppdrag för Migrationsverket och drog runt på olika
flyktingförläggningar och utbildade svårflörtad personal…med hjärtat i halsgropen hela tiden…

Kärlek och galenskap har nog visat mig riktningen på många sätt. Jag har levt väldigt mycket här och 
nu och följt impulserna. Livsfarligt ibland. Väldigt bra oftare ändå.

Livet är. Här.

Livet är fyllt av risker, så varför inte ta dem säger Lindsey Lohan.

Vi vet aldrig när äventyret kommer till våra liv, men den dagen det är där, måste vi utnyttja den ! säger
Tormod Haugen

Jo. Jag blir nog aldrig för gammal för att ta ett tåg till Örebro ! säger jag.