Play it cool...

Vrids runt pålen varv efter varv.

Gatorna svämmar över efter nattens skyfall
mina ögon också

Läser tecken
förtvivlas
orkar inte

"Play it cool" föreslår Art
Jovisst.
Lätt för honom att säga
på andra sidan jordklotet

Resignerar
Ger nog upp...?

Om döden

Den s k Stockholmsveckan har skördat sitt första offer... En ung man från Stockholm drunknade i Visby hamn vid åtta-tiden ikväll. Trots ett intensivt upplivningsarbete gick det inte att rädda honom ...
Jag känner en sån sorg, men också en sån ilska. Jag vet ju hur det ser ut där nere i hamnen. Hur champagnekorkarna flyger, hur livsfarligt gungigt det för det mesta är på de där flytande lyxkärrorna.
Dock. Någon har mist ett barn ikväll, en bror, en vän... Så fruktansvärt onödigt och så fruktansvärt tragiskt.



Detta föranleder mig nu att filosofera kring döden.

Under denna vecka cirklar polishelikoptrar dagligen över stan. Ljudet av rotorbladen triggar igång en fjortonårig ångest hos mig. Då, 1997, just efter jul, höll jag på att mista mina tvillingpojkar. De fick RS-viruset, ett förkylningsvirus, som inte är särskilt farligt - om man inte är spädbarn. Men det var de alltså - en månad gamla nästan exakt.
Ed fick upprepade andningsstillestånd, fick intuberas (läggas i respirator), El fick annan andningshjälp.
Läget var så allvarligt att sjukhuset här inte ansåg sig kunna klara av det. Så - mitt i natten fick vi åka räddningshelikopter till Stockholm och S:t Görans barnintensiv. Den där helikopterfärden var en av de längsta resor jag nånsin företagit mig. Och det där starka ljudet...
Under veckan på S:t Göran , med förtvivlan som en andra hud, och hjärnan på högvarv var det några tankesekvenser som var särskilt frekventa. Dom var som ett mantra, som malde runt i vindlingarna. Att ingenting, absolut ingenting annat spelade någon roll. Ingenting utom att barnen skulle få leva.
Lyckan, när Ed fick komma ur respiratorn, och jag ammade honom igen, är obeskrivbar...och att få se pojkarna ligga nära, tätt intill varann igen och inte åtskilda av slangar och plexiglas...
Men som sagt. Jag slungas omedelbart tillbaka i känslan av vanmakt så fort jag hör en helikopter...och jag påminns om hur skör livets tråd är...

Under mina sista år i Zimbabwe började AIDS-epidemin sprida sig med en fasansfull intensitet. Människor insjuknade, människor dog. Det gick så snabbt. Sjukdomsförloppet var ofta galopperande.
Min goda vän Alethas man David blev sjuk på våren. Efter två månader var han död. De sista veckorna vårdades han av sin mor i hembyn utanför Kadoma. Aletha var i stan och jobbade. Jag var med när dödsbudet kom, och var med när Aletha fick veta. Vrålet ur hennes strupe kan jag fortfarande höra...
Jag körde de tjugo milen till byn - med Aletha skrikande, gråtande, bankande, gungande i baksätet. Hennes föräldrar var också med.
I byn samlades alla kvinnor i en hydda för att ta hand om Aletha. Hon låg i mitten och slog sina nävar i det hårda jordgolvet. Runtom fanns varma händer, lugna röster, stillsam gråt, som tröstade, smekte, höll om.
I hyddan intill låg David. Hans döda kropp som tvättats och klätts i de finaste kläderna.
Begravningen ägde rum följande dag. Mängder av ditresta släktingar och vänner tog farväl, och åt och drack tillsammans. Davids mamma var förkrossad. Vid graven skrek hon ut sin förtvivlan: "Det är inte meningen att barnen ska gå före sina föräldrar. Det är inte så det ska vara!"

De där åren dog många som jag kände. Det var människor i fertil ålder. Kvar blev de gamla, och de små...

Min far är 88 år . Han har varit med om både olyckor och svåra sjukdomar i sitt liv, men likt en seg gammal ek fortsätter han leva och växa... Han verkar okuvlig.
Vi har haft många samtal kring döden, pappa och jag. Det senaste var för några veckor sen. Vi satt i trädgården, under det stora parasollet. Citrondricka i glasen, och körsbär i en skål i greppvänlig närhet.
Pappa har som sagt varit nära döden flera gånger. Han har också haft en näradöden-upplevelse, där han lämnade sin kropp och såg sig själv "utifrån". Det var under en hjärtoperation, då det tillstötte komplikationer och det han såg var upplivningsförsöken av honom själv. Han har också berättat om det stora lugn, det stora ljus, som omslöt honom i den där stunden. Han stördes dock av den väldiga aktivitet som försigick kring hans kropp på operationsbordet.
Den där upplevelsen, tillsammans med tacksamheten över ett långt och rikt liv har gjort honom redo för att "när det är dags är det dags". Det finns ingen dödsångest hos honom. Det han, som de flesta andra, är rädd för, är det som kan föregå döden. Att inte kunna ta hand om sig själv, att bli helt beroende av andra etc. Att förlora sig själv innan man tar språnget.
Drömscenariot för honom är att bara få somna in, efter en dag fylld av meningsfull verksamhet.
Hans pappa, min farfar, fick en hjärtattack när han höll på att räfsa löv i änget intill gården vid Björke. Mamma hittade honom liggande på rygg med blåsipporna som huvudkudde...Det hade gått fort, han fick sluta precis där han trivdes bäst...

Freud och kokainet

"Efter att man tagit kokain upplever man en speciell upprymdhet och lätthetskänsla" skrev Sigmund Freud 1884 i sin avhandling "Över Coca". Som ung medicinare trodde han mycket på det vita pulvrets läkande kvaliteter. Freud testade drogen på sig själv, sina kollegor och studenter.

Två nya amerikanska böcker, som utkommit under våren, har ambitionen att fördjupa förståelsen om Freuds kokainbruk.

I FREUD ON COKE menar författaren David Cohen att Freud inte alls slutade använda kokain 1887 - vilket han hävdade själv - utan att bruket var livslångt och påverkade den psykoanalytiska metoden i grunden. Det kan väl inte vara en slump att den första drömmen i Drömtydning innehåller kokain ?
Hm, man kan ju stilla fundera över hur den psykoanalytiska teorin skulle ha sett ut om inte kokainet funnits med i bilden...

I AN ANATOMY OF ADDICTION av Howard Markels beskrivs kokanismen som central för Freuds vetenskapliga genombrott. Det var i sitt experimenterande med kokain som han för första gången involverade sina egna känslor och erfarenheter i sina vetenskapliga observationer.
Markel menar att Freud var som bäst när han var introspektiv. Men om kokainet var välgörande för hans unika tänkande, var det sämre för en del av hans patienter som introducerades till att ta drogen som "medicin". Några av dem drabbades av allvarliga kokainpsykoser och avled i sviterna av missbruket.

I en äldre avslöjande bok FREUDIANSKA LÖGNER (Mensonges freudiens Histoire d”une désinformation séculaire) av Jacques Bénesteau, klinisk barnpsykiater i Toulouse, tas Freuds kokainmissbruk också upp + en rad andra mindre smickrande bevis på hans "fixande och trixande" med testresultat och fallbeskrivningar.

Kanske dags att lägga den gode Freud åt sidan...

Så tråkigt...

... att vara sjuk... Imorgon blir det i alla fall läkarbesök. Vad kan man då göra när solen och havet inte lockar det minsta...Läsa som sagt. Och skriva. Och fundera. Här följer en del av det jag ägnar mig åt...

Den mentala orgasmen

Den mentala orgasmen : en liten bok om det största som finns av Per Robert Öhlin

Varför är brainstorming en överskattad kreativ teknik?
Är fuskaren mer kreativ än den hederlige?
Blir du bättre på att skapa nytt genom att inte tänka?
den här boken får du svar på alla frågor om kreativitetens praktiska, psykologiska och kulturella natur.
Den vänder sig till alla människor och organisationer som vill hitta sin fulla kreativa potential.
Den handlar om det oförutsägbara, det udda, det felaktiga och rent ut sagt idiotiska. Allt sådant som gör dig kreativ och ger dig kraft att förändra
Häng med till det absurda gränslandet och bekanta dig med drömmare, romantiker, besatta och tokiga.
Följ med på en tur in i geniernas känslomässiga rum och förundras över kreativitetens universella natur: hur den uppträder överallt, hela tiden och inte bara i ditt eget huvud.
Upptäck hur en rad perceptionsfenomen, misstag,
tillfälligheter och en och annan slump kan leda till
nytänkande och, vem vet, kanske förvandla dig till en
ny Mozart eller framtida Disney.

Melancholy Monday...igen...

Sommarförkylningen har fått mig ur balans . Det är svårt att tappa kontrollen... Har tråkigt. Kan inte träffa släktingar och vänner...rädd att föra över oönskade baciller...
Funderar mycket över det här med sjukdomar/kroppens signaler . Jag är sällan sjuk, har nästan aldrig några förkylningar etc. Men NÄR jag blir sjuk är det oftast när jag precis blivit ledig, fått semester...

Läser. Tänker. Lyssnar på musik. Skriver. Ägnar mig alltså åt en hel del kontemplation, vilket kanske är precis det jag behövt länge ? men som jag p g a ett tämligen stressigt, och ibland pressat liv, inte ger mig utrymme till...

Fick distanshealing av generöse K för några dagar sen - under en hel dag var jag fylld av kreativ energi och stark lust att uträtta storverk. Sånger skrevs, pajer bakades , planer smiddes ...
Men sen igår känner jag mig tyvärr rätt bedrövlig igen.
Om jag inte mår bättre imorgon ska jag nog kontakta VC...eller helaren ! Tills dess ägnar jag mig åt mental gymnastik. Och en del längtan.

Let´s kick off things with a warning
I know it is fear of the fear that has me haunted
Dear mid-life melancholy
Please fall or sink to the bottom
I will lock you up and swallow the key

LEVE HÅNGLANDET ! Ur Lotta Löfgren Mårtensons blogg Sexologi

"Hångla mer!"Nej, det är inget inlägg i någon av kurser i sexologi på masterprogrammet vid Malmö högskola. Det är Klas Hallberg som använder sig av metaforen "hångla" i en vidare mening för att beskriva själva livets mening i sin bok "Hångla mer!" Det handlar om att ge sig hän, att uppleva sorg, glädje, lust och smärta fullt ut.

Motsatsen är att alltid skärpa sig, lugna sig, avvakta, visa hänsyn - när det gränsar till självutplåning. Eller att helt enkelt leva ett alltför tråkigt liv.

Det bör finnas en strävan efter sin egen sanning, menar Hallberg. Och en strävan efter att försöka vara en så god människa som möjligt. Och kunna koppla av och njuta av sin egen illusion om livet.

Skapa och vila
Sträva och förlåta
Vara ambitiös och acceptera


Som Hallberg skriver: Leve hånglandet!

Boktips

The Definitive Book of Body Language är en intressant introduktion som med utgångspunkten i kroppsspråk går igenom ämnen som ”hur man blir mer omtyckt”, ”hur ser man om någon ljuger”, ”bästa sättet att flörta på”, ”hur man får någon mer villig att samarbeta” och hur ”man säljer idéer eller produkter” etc.

Möte med spindlar...

Har under några dagar haft spindlar i mitt sovrum. Många! Olika storlekar, olika färger. Två beige-bruna har hållit till i sängen...
Frågade min brors sambo Paula (som är mycket medial ) vad dessa har att säga mig. Hennes snabba svar var:

"Du tjänar på att ta det lugnt just nu. Spindlarnas gåva till dig är att ha tålamod"

Mitt i prick igen. Varandes Vädur med intensiteten och impulsiviteten allomstädes närvarande är det precis DET jag behöver jobba på. Att sakta ner , och vara tålmodig. Allt behöver inte hända genast.
Ha! Lätt som en plätt... Not.

Jag har aldrig varit rädd för spindlar. Utom i Mexiko... I byn Est Manuel, där Annika och jag bodde några veckor, var det ganska spartanskt. Utedass bl a. Och det var just DÄR spindlarna höll till... Stora platta spindlar satt i mängder på dassets väggar... Dom var helt enkelt för stora, och för många för att jag skulle vara bekväm.

Läser lite om spindelfobi (araknofobi):

"Rädsla för ormar och spindlar är vanligare hos kvinnor än hos män. 50 % av alla kvinnor, 25 % av alla män i västvärlden lider av denna fobi. Ny forskning i Evolution and Human Behavior, ”Does Women’s Greater Fear of Snakes and Spiders Originate in Infancy?”, undersöker om denna skillnad har tidiga rötter:

Consistent with the greater incidence of snake and spider phobias in women, results show that female but not male infants learn rapidly to associate negative facial emotions with fear-relevant stimuli. No difference was found between the sexes for fear-irrelevant stimuli."

Orsaker till spindelfobi (Ur Sundhetsguiden.se)

Experterna är oeniga om vad som är den exakta orsaken till spindelfobi. Det finns dock flera teorier:

Den mest utbredda teorin om spindelfobi lades ursprungligen fram av evolutionära psykologer (specialister på psykologi i förhållande till evolutionen). Denna teori går ut på att spindelfobi är en överlevnadsmekanism, som omedvetet utvecklades av våra förfäder. Eftersom de flesta spindlar är giftiga (dock är de flesta inte giftiga nog för att vara farliga för människor), är en rädsla för spindlar fördelaktig med överlevnad.

Andra experter framhäver i samband med detta, att det var många andra spindlar och djur, som var väsentligt farligare, och utgjorde ett betydligt större hot mot våra förfäder (allt från tigrar till krokodiler). Men det fanns inga fobier för dessa djur. Därför menar denna grupp av experter, att spindelfobi närmast är baserad på en negativ kulturell uppfattning om spindlar.

På medeltiden var spindlar förknippade med en svart magi, häxor och ondska. Dessutom, trodde man, att spindlar kunde kontaminera (förgifta, förorena) matvaror och vatten. Därtill trodde man i några delar av Europa, att spindlarna var orsaken till pesten (den svarta döden).

En tredje teori om spindelfobi handlar om tidigare, glömda eller undertryckta händelser, som involverar spindlar. Liksom, Sigmund Freuds teori om, att sexualiteten delvis utvecklas med bakgrund till händelser i barndomen, menar några forskare, att spindelfobi härstammar från en upplevelse med spindlar i barndomen eller i det förflutna. Denna upplevelse kan vara glömd eller förträngd – men den är själva orsaken till spindelfobin.

Och så lite om färger...

Har suttit på balkongen en stund och funderat över färger. Ser havet. Det är grålila idag. Bara en aning vitt från småvågornas skum.
Mitt sovrum är grålila. Jag valde den färgen för att den är vacker, men självfallet finns det också en djupare betydelse och mening med det valet.

Antroposoferna ägnar mycket tid att färgsätta sina rum och lokaler utifrån vad de ska användas till. De anser att färgerna talar till oss, ger oss olika budskap, och får oss att aktivera oss, eller bli avstressade. Så sant.
Färger drabbar oss, styr oss, behärskar oss och för det mesta är vi totalt omedvetna om hur det sker.
Ofta är vi till och med omedvetna om att det sker.



Här har jag nu samlat lite om färgerna: Jag börjar givetvis med lila ! :-)

LILA

är sätet för vår andlighet, beskydd, medial kommunikation. Färgen ger ett inre lugn och healing. Lila driver bort missunnsamhet och svartsjuka. Lila är den färg som har de kortaste ljusstrålarna i vårt spektrum.


GULT

Goete menade att gult stimulerar tänkandet. Andra säger att gult sprider glädje och lycka. Effektiv mot depressioner och tungsinne.





ORANGE

Står för kreativiteten och har enligt många en aktiverande verkan.Den kan hjälpa dig att bearbeta ångest, nervositet, laddade problem, chock och sexualitet.




RÖD

Hetta, värme, kärlek. Höjer pulsen och kan vara stressande. För mycket av denna färg kan leda till aggressivitet och panik, vrede och krig.






BLÅ

Utstrålar lugn, hälsa och svalka. Den blå färgen står för talcentrum, kommunikationsförmåga, inspiration. Är de flestas favoritfärg.






GRÖN

Harmoni och lugn. Sägs passa bäst för precisionsarbete och ökar intelligensen ! Den står för känslosaker, hjärtats angelägenheter, böjelser, kärlek.




VIT

Renhet och vishet. Vitt ljus används mot depression.
Den helar, befriar och renar. Färgen står även för identitet vid medialt arbete.





SVART

Färgen svart är alla färger på en gång. Associerar till Universums krafter.

Solidaritet med de svaga...socialarbetarens söndagstankar...

Vi har makt och frihet att ändra världen. Men vår frihet innebär samtidigt att vi kan ta ansvar för våra handlingar. Och ansvar kan kännas tungt. Frihet däremot känns som en rikedom - om än också som en utmaning. Den stimulerar vår fantasi och påhittighet. Men vi är sårbara- mycket sårbara väsen.
Vi lever i ett samhälle som innebär urval. Några lyckas, andra misslyckas.
Och vad innebär det att lyckas ? Pengar, fritid, höga positioner, frotterande på releasepartyn, prylar...? Ja för många är det ju det. Men att lyckas i den meningen innebär inte att man har per definition gjort en värdefull insats: ändrat världen i positiv riktning. Men tragiskt nog är det den sociala betydelsen som dominerar - den är så synbar.
Samhället har ett växande antal socialt misslyckade och utslagna människor. Människor som är så reducerade att de varken har frihet eller ansvarskänsla. Välfärdsstaten håller på att bryta samman. Sverige satsar på det produktiva - även inom vård och social omsorg.
Efterhand växer det fram en ny socialfilosofi, anpassad välfärdsstatens långsamma upplösning. Dess huvudtes är genial: De utslagna och svaga kan skylla sig själv. - Så var det med det !
Människovärde - alla människors lika värde. Men vart blir det av om solidariteten med de svaga och utslagna bryter samman ?
Det känns oerhört väsentligt att vi skärskådar våra moralbegrepp. Och det är viktigt att vi gör något åt det. Det går ! Jag skulle gärna se ett "uppror" liknande det på 70-talet, då socialarbetarna var de som gick i bräschen för nya begrepp, och för ett annat sätt att se. Tyvärr har utbildningarna blivit mer och mer klientfrånvända. Det är finare att sitta på kontoret och bläddra i Socialtjänstlagen än att ägna sig åt mänskliga möten..Skrivborden har blivit alldeles för stora mellan socialsekreterare och hjälpsökande...
Vad är då moral ? Moral är att ta det allvarliga på allvar. Det allvarliga är att människor lider, förtrycks och har ont. Att ta det allvarligt innebär att man engagerar sig, skaffar sig så bra kunskaper som tid och råd tillåter och sen försöker handla så att världen blir mindre ond.
En solidarisk plats att vistas i.