Nycklar

För trettio år sen låste jag en dörr så otroligt ordentligt så att jag låste ut  mannen jag var våldsamt förälskad i ! Historien är  värd att berättas:
Efter en underbar kväll på restaurang och några barer avslutade vi hos honom i hans lilla etta. Det var magiskt. Vi var så nyfiket förälskade !! Natten var helt enkelt ...outstanding!
Morgonen efter skulle han till sitt arbete men jag hade inga förpliktelser utan kunde ligga kvar i den kärleksdoftande sängen.
När han gick gav han mig anvisningar om hur jag skulle låsa dörren. Jag låg där loj och lycklig på den mjuka dunkudden och försökte memorera vad han sa om alla lås på dörren. "Det låset ska du låsa, det låset får du VERKLIGEN inte låsa".
"Jag fixar det" suckade jag och tog emot hans sista kyssar innan han skyndade iväg till sin praktik.
Några timmar senare åt jag frukost i det lilla köket. Fräschade till mig så gott det gick och njöt av dofterna som ännu dröjde sig kvar.
När jag stod där utanför dörren mindes jag INGENTING! Vilket lås skulle jag låsa ? Och vilket skulle jag VERKLIGEN inte ?
Jag gjorde så gott jag kunde, och trodde nog att jag gjorde rätt.  Tog sen tunnelbanan till hans jobb för at lämna nycklarna.
Han var stressad när jag kom, hade en klient på ingående. Men kärleken lyste i hans ögon.
Jag tänkte med glädje på vårt nästa möte. Vi  kramades försiktigt i väntrummet och lovade att höras efter hans resa (som skulle göras på kvällen - han skulle föreläsa i ett annat land nästa dag).
Yr av kärlek skyndade jag hem till kollektivet där jag bodde. Dansade runt och städade. Läste ett manus, som skulle redigeras. Ringde lite. Badade skumbad. Hade det oförskämt bra. Det finns väl inget bättre än att vara nyfiket förälskad ?!
Längtade. Längtade.
Klockan sex ringde telefonen. Åh det är han hann jag tänka innan jag svarade.
"Hej käraste, sa jag förväntansfullt, men möttes av den värsta svada jag nånsin varit med om...
"På bruten svenska skrek han att jag hade låst hans dörr på fel sätt ! Han kom inte in ! Och han skulle med ett flyg till det där andra landet för att hinna till föreläsningen...!"
Och.
Efter det bröts förtrollningen... Låssmed och försenat flyg gjorde det hela lite mer trist än det faktiskt var.

Vi träffades inte mer. Jag var så otroligt chockad och ledsen. Och han var nog pinsamt generad över sitt utbrott.

Men.

På måndag ska vi träffas igen ! Efter trettio år !!!
Isen, den där skittjocka har brutits.

Det kommer att bli hur spännande som helst!