Jag går ut på balkongen för att ta en cigarrett (jo, jag har återfallit, bara tillfälligt, kallar det för "sommarrökning", på måndag är det stopp igen!). Den tidiga kvällen är mild. Lite, lite blåst i de magra trädkronorna tvärsöver gatan.
Har jag sagt att jag älskar min balkong ? Trots att den är som en liten fågelholk, som hänger fritt på husväggen. Insynsvänlig och rätt utsatt för väder och vind. Jo, jag älskar att ta min första kaffekopp för dagen och slå mig ner på den mjuka och vackra stolsdynan, och njuta av utsikten. Havet. Lövträden och tallarna i Nordergravar. Joggare och flanerare på Brömsebroväg. Sämre kan man definitivt ha det.
Och i den tidiga kvällen seglade ett magnifikt skepp förbi
med fem master och god vind i seglen. Så vackert. Nästan magiskt !
Så läser vi augusti. Den sista sommarmånaden enligt Bondepraktikan.
På måndag börjar lärarjobbet igen. Och en vecka senare kommer eleverna.
Det ser jag fram emot. Det ser jag
definitivt fram emot.
När jag tänker på skolstart känner jag doften av nya böcker. Åh, att bläddra i en alldeles ny bok! Och känna doften av trycksvärta. Underbart ! Och känslan av att i den där boken finns massor, massor av nya ord och kunskaper.
Sommaren då. Hur har den varit ?
Jag har köpt en prickig kjol, som är jättefin ! och jag har läst minst femton böcker (bl a "Mannen som slutade ljuga" av Dan Josefsson och "Män ur mörkret" av Håkan Östlund, båda kan rekommenderas å det varmaste)
Men framförallt har jag jobbat extra. På ett LSS-boende, och på Psykkliniken.
På LSS-boendet har jag mött så mycket kärlek, och så mycket värme. Från både personal och kunder (jo de som bor där kallas faktiskt så - lite konstigt, men så är det - riktlinjer från Regionen...).
Vi har pratat, skrattat, gråtit, badat, varit på konserter och lagat god mat. Glädje är ordet som får sammanfatta detta extrajobb.
Psykkliniken: Jag har jobbat nätter där. Suttit vak på IVA för självmordspatienter, vandrat runt med patienter med demenssjukdomar och masserat oroliga ryggar och fötter (trots att man inte får det - krävs läkarordination för att ge taktil massage…jag har dock litat på mitt eget omdöme, och masserat när det behövts… och struntat i "riktlinjerna").
Det är inte alla som blir glada av att solen skiner…
Psykvården har verkligen mycket i övrigt att önska… Jag blir mycket, mycket beklämd över den riktning vården tagit: Det är mediciner, och inte så mycket mer. Den psykodynamiska inriktningen har noll eller inget utrymme idag. Däremot pumpar man in psykofarmaka i parti och minut. Det måste snart gå över styr, tänker jag, medan jag sjunger en vaggsång för en patient, som inte kommer till ro - och som kommer till ro - när jag sjungit "Vinden drar" fem gånger. Så enkelt, och självklart kan det faktiskt vara! Inte varje gång, men vi måste använda vår fantasi, och vår kreativitet ! Människor, jag, vill ha närhet och bekräftelse. Få känna att vi finns. Och att vi betyder nåt. Så jävla enkelt är det faktiskt !
