Däremot tänker jag skriva om hur befriande det är att faktiskt få tillåtelse att ikläda sig något annat för en kväll, och leva ut önskningar och drömmar som annars är förbjudna eller "konstiga".
Jag bodde i kollektiv i Äppelviken under några år i början av 80-talet. Delade ett fantastiskt fint gammalt trähus med 4 andra människor. Det var alltid liv och rörelse i det där huset. Massor av vänner kom och gick, nya bekantskaper knöts, livet var enkelt. Och det levdes i hundraåttio...
I detta kollektiv hade vi återkommande stora fester, många med olika maskeradteman. Ett tema var "Läder och spets". Gissa om drömmarna fick utrymme denna kväll ! Doften av läder. Svettig hud under de vackra spetsdecolltagen. Wow!
Vi hade liveband också. Det spelades punk och rock´n roll så att väggarna bågnade. I varenda vrå av kåken var det människor som dansade, diskuterade, kysstes... Och jag minns de osannolikt överfulla askkopparna överallt. Det var på den tiden man ALLTID rökte inomhus.
Ett annat tema var "De forna gudarnas lov". Freja, Afrodite, Tor, Poseidon... fanns representerade. En musiker - som tyckte det där med maskerad var fjantigt, men som ändå var partysugen - hade pillat ur ena glaset på sina solglasögon, och blivit Oden. En annan kompis, trummis, lika skeptisk, kom haltande uppför trappan till huset och meddelade att han var "Akilles häl". Så det fanns plats för alla. Och framförallt för fantasin.
Kontentan ? Ja. Kanske skulle vi ha lite mer maskerader. För att få möjlighet att visa vem vi verkligen är ?
