Ord. Mina egna, och andras. Poesi, kontemplation och filosofi. Psykologi och andlighet. Möten med människor och företeelser. Minnen och det aktuella i sällsam blandning...Välkommen !
fredag 2 september 2011
det kom ett vykort...
avsänt i Neapel. Det doftade gammalt. Det var gammalt. Det hade legat i en garderob utan ventilation. Länge. Texten bad mig att alltid minnas vårt första möte...
Jodå. Det gör jag. Mycket väl. Och resten också.
Slutet var inte så roligt. Men det däremellan.
onsdag 31 augusti 2011
bikt...
allt håller andan
något mycket stort håller på att hända
som jag väntat!
vetat
längtat
bävat
och nu
öppnas portarna
orden rinner, forsar
en så förlösande glädje !
den oändligt stora, villkorslösa, okuvliga kärleken
spelar på våra kinder
strömmar mellan oss
allt känns möjligt
och ingenting skrämmer
nu tar vi striderna
sida vid sida
tisdag 30 augusti 2011
idealet och amningen...
Läser idag att amningen minskar bland svenska mammor. Många ammar inte alls, en grupp ammar en månad, många slutar amma efter fyra månader. Det sker hela tiden förskjutningar i sättet att se på väsentligheter, och det naturliga. Jag blir rätt beklämd när jag läser den här statistiken.
En grupp kvinnor (ganska liten) kan av olika anledningar inte amma, och de allra flesta i denna grupp sörjer över detta. Men sen finns det alltså fler och fler, som väljer att avstå helt och hållet, eller amma en väldigt kort period. Bröstmjölken är ju livets elixir för den där nya lilla människan. Det finns inga tillskott, som kommer i närheten. Betänker vi då att många små barn alltså inte får den start, och det skydd de behöver, kan vi ju fundera över om allergier etc ytterligare kommer att öka.
I många kulturer ammar man långa perioder. För att det är bekvämt, och för att det faktiskt är billigt. Man har inte något annat att erbjuda det lilla barnet. Och dom behöver ju inget annat heller. Man ammar också i ren preventivt syfte, det är nämligen svårare att bli gravid medan man ammar.
Den genomsnittliga amningsperioden i t ex Zimbabwe är två år. I denna kultur (shonakulturen) förekommer inga nappar eller övergångsobjekt som snuttefiltar och gosedjur. Där får ungen bröstet när han/hon vill och behöver. Man sover i samma säng/bädd som barnet, och det är enkelt att tillgodose även det nattliga suget. Levandes i denna kultur påverkades jag av kvinnorna runtomkring mig, och tyckte det var självklart att amma så länge det gick. Jag började jobba efter tre månader efter förlossningen, men hade amningstid inlagt på mitt schema - min man, som då var hemma med sonen kom helt enkelt till träningscentret med den hungrige, och så fick jag amma där i klassrummet. Det fungerade jättebra. Jag ammade nästan två år. Slutade på läkarnas inrådan eftersom jag då blivit gravid och det visade sig vara tvillingar.Amningen kunde innebära en risk för sammandragningar, som de nya små inte skulle må bra av. Tvillingpojkarna dubbelammade jag. Det var svårt i början, och jag fick en rejäl inflammation i nacken efter att ha sträckt mig i min iver att amma synkront.
Ca två år ammade jag dem, kände mig rätt utsugen mot slutet...och det var skönt att bli fri från den aktiviteten.
Bröst som ammats länge förlorar ju en del i spänst och rundning. Naturligt så. Och det går att leva med. Jag vet. Idealet talar givetvis om nåt annat, och visst kan man fixa till sig, men varför... egentligen...
Låt det hänga !
Kom att tänka på ett citat från Julia Roberts ang plastkirugi-hysteri:
"Mina barn ska veta när jag är förbannad, när jag är glad och när jag är fundersam. Ditt ansikte berättar en historia, och det ska inte vara en historia om besöket hos plastikkirurgen."
Så är det ju med brösten också. De berättar också sin historia, och i sanning är jag både stolt och glad över att jag kunde och hade möjlighet att få dela alla dessa fina, nära stunder med de tre sönerna. Så - I dont give a damn om det hänger lite !
måndag 29 augusti 2011
älskade pärlor
När det gäller poesi gillar jag rätt många olika "uttryckare". Jag läser verkligen allt möjligt. Klassiska rader, nytt modernt på poesisajterna, afrikanskt och arabiskt, och så några återkommande favoriter. Jag söker oftast efter lite oregelbundna rytmer, som passar mitt något ostrukturerade varande. 1998 gick jag med i ett litterärt rum på nätet, "Literacy lobby", ett rum som befolkades av amerikanska, canadensiska och australiensiska författare. Och så jag. Som försökte översätta mina blygsamma verk till engelska... Det var inte helt enkelt. Jag fick dock god hjälp av en ung poet från Connecticut - Scott W. Vi skrev till varann under flera år, skickade texter och utkast, idéer och färdigt material. Några dikter skrev vi tillsammans, bland det roligaste jag gjort i skrivväg.
Men så gick det som det gör ibland. Vi tappade kontakten, och sen dess har jag inte kunnat lokalisera honom. Han skrev briljant poesi. Det formligen forsade ur honom. Han hade en enorm styrka i sina ord. Ofta obevekliga. Som välriktade knivhugg.
Scott
Solja Krapu är en poet jag träffade på för inte så längesen. Här handlar det mycket om igenkänning och identifikation. Hennes texter berör mig alltid lika starkt. Här nedan kommer två av hennes dikter, och däremellan en dikt av den språkkunnige Fredrik Lindström. Luta dig i soffan eller på stolen, och njut av deras ord, som blommar ymningt och sticker till ibland.
Men så gick det som det gör ibland. Vi tappade kontakten, och sen dess har jag inte kunnat lokalisera honom. Han skrev briljant poesi. Det formligen forsade ur honom. Han hade en enorm styrka i sina ord. Ofta obevekliga. Som välriktade knivhugg.
Scott
Solja Krapu är en poet jag träffade på för inte så längesen. Här handlar det mycket om igenkänning och identifikation. Hennes texter berör mig alltid lika starkt. Här nedan kommer två av hennes dikter, och däremellan en dikt av den språkkunnige Fredrik Lindström. Luta dig i soffan eller på stolen, och njut av deras ord, som blommar ymningt och sticker till ibland.
mycket
av Solja Krapu
En hel del nog har man varit med om
sett och levt
och upplevt
Man har gått längs en och annan regnig stenläggning
bitit på en och annan nagel
missat ett och annat färdmedel och hunnit med vissa
Några trista verkligheter har man upplevt
och först efteråt fattat
hur det ena handlat om det andra
och besvikelser har man överlevt
och humöret har man hållit uppe
och när det har varit slut på kaffefilter
då har man tagit hushållspapper
Skrapat vindrutan
många isiga mornar
Och bitit ihop har man gjort
Och bitit ifrån
inte
tillräckligt
ofta
Levt och sett
och mycket har man sett
gå förbi
många möjligheter har man
låtit bli att ta
och tagit har man en del chanser
sällan
Många korgar med tvätt har det blivit
och burit har man
kilometervis har man hämtat saker
Mycket har varit stort
och storslaget
och mycket har blivit futtigt
när man
summerat allting efteråt
Hamburgare har man ätit
och hur en tunn omelett
bränner tungan läpparna svalget gomseglet
på en indisk restaurang i en stor stad
det vet man
Och att det är skillnad på pepparrot och ingefära
har man fått erfara
Och hur årstiderna växlar
snabbare och snabbare och tar ut varandra
har man sett
och byxbenen som blivit utsvängda igen
för vilken gång i ordningen
Samlat på sig saker
har man gjort
och har man inte flyttat tillräckligt ofta
ligger det mesta kvar och har börjat slå rot
Man missminner sig mycket
och gärna
man minns selektivt och
subjektivt
och har oftast stor förståelse för det
som man själv har ställt till med
Ja, nog har man varit med om
Och när vuxna människor säger
att de är födda –åttiett-
då tycker man att man varit med
Ett Bra Tag
Och dö vill man ändå inte
Inte än
Inte än på länge
för det skulle ju vara så tråkigt ändå
och det vet man ju aldrig
det vet man inte
aldrig
vet man inte
Det kan fortfarande finnas kvar saker
i fickorna på dom undanhängda jackorna:
ett tuggummi
en femtioöring
en saknad cykelnyckel
En hel del nog har man varit med om
sett och levt
och upplevt
Man har gått längs en och annan regnig stenläggning
bitit på en och annan nagel
missat ett och annat färdmedel och hunnit med vissa
Några trista verkligheter har man upplevt
och först efteråt fattat
hur det ena handlat om det andra
och besvikelser har man överlevt
och humöret har man hållit uppe
och när det har varit slut på kaffefilter
då har man tagit hushållspapper
Skrapat vindrutan
många isiga mornar
Och bitit ihop har man gjort
Och bitit ifrån
inte
tillräckligt
ofta
Levt och sett
och mycket har man sett
gå förbi
många möjligheter har man
låtit bli att ta
och tagit har man en del chanser
sällan
Många korgar med tvätt har det blivit
och burit har man
kilometervis har man hämtat saker
Mycket har varit stort
och storslaget
och mycket har blivit futtigt
när man
summerat allting efteråt
Hamburgare har man ätit
och hur en tunn omelett
bränner tungan läpparna svalget gomseglet
på en indisk restaurang i en stor stad
det vet man
Och att det är skillnad på pepparrot och ingefära
har man fått erfara
Och hur årstiderna växlar
snabbare och snabbare och tar ut varandra
har man sett
och byxbenen som blivit utsvängda igen
för vilken gång i ordningen
Samlat på sig saker
har man gjort
och har man inte flyttat tillräckligt ofta
ligger det mesta kvar och har börjat slå rot
Man missminner sig mycket
och gärna
man minns selektivt och
subjektivt
och har oftast stor förståelse för det
som man själv har ställt till med
Ja, nog har man varit med om
Och när vuxna människor säger
att de är födda –åttiett-
då tycker man att man varit med
Ett Bra Tag
Och dö vill man ändå inte
Inte än
Inte än på länge
för det skulle ju vara så tråkigt ändå
och det vet man ju aldrig
det vet man inte
aldrig
vet man inte
Det kan fortfarande finnas kvar saker
i fickorna på dom undanhängda jackorna:
ett tuggummi
en femtioöring
en saknad cykelnyckel
jag är en sån som bara vill ligga med dig
av Fredrik Lindström
Jag är en sån som bara vill ligga med dej,
bara ligga med dej.
Det är min enda avsikt.
Jag vill ligga med dej
för att komma riktigt nära,
med din hud och din mun
och alla dina händer
och all längtan du drar på,
ligga med all din tomhet och
uppgivenhet,
den där känslan av att allt
ändå är helt meningslöst.
Jag vill ligga med
alla dina gamla somrar
och dina osorterade minnen,
som fotografier i stora högar,
ligga mej igenom din ängsliga barndom,
alla de obegripligt tunga hinder
som du snorigt fått forcera,
med dina underarmar
och alla dina
ensamma kvällar i livet,
jag vill ligga med din rädsla
för att bara dö från jorden
eller inte få några barn
eller att ena bröstvårtan
ska kika fram när du har tajt linne,
jag vill ligga mej igenom all
din solkiga längtan,
alla svåra beslut,
all hopplöshet
och trötta himlar som hamrat
sönder eftermiddagarna
bakom persiennen
i ditt flickrum,
alla resor och bedövade
stunder i tågkupéer,
uttittad av såna som
aldrig sett dig.
Jag vill ligga med
dina gamla bortkliade myggbett,
dina hoppfulla skolstarter,
ligga mej igenom
din trötta gamla källare
full av nötta affischer och
brev skrivna med starlethandstil,
dina brevvänner,
trappuppgångar,
körsamlingar,
lessnader,
höstar,
tysta söndagar
och overkliga förnimmelser av
på avstånd glimmande fönsterrutor,
blänk i parkerade bilar
och suset från vägarna
runt omkring staden,
av livet
som pågår någon
helt annanstans.
Varenda muskel i din kropp,
varenda fräken,
varenda solglimt
och varenda stund du väntat ut,
varenda plats du besökt,
vartenda ögonblick du varit i,
vartenda liv du levt
– vill jag ligga med.
Jag är en sån som bara vill ligga med dej.
Jag är en sån som bara vill ligga med dej,
bara ligga med dej.
Det är min enda avsikt.
Jag vill ligga med dej
för att komma riktigt nära,
med din hud och din mun
och alla dina händer
och all längtan du drar på,
ligga med all din tomhet och
uppgivenhet,
den där känslan av att allt
ändå är helt meningslöst.
Jag vill ligga med
alla dina gamla somrar
och dina osorterade minnen,
som fotografier i stora högar,
ligga mej igenom din ängsliga barndom,
alla de obegripligt tunga hinder
som du snorigt fått forcera,
med dina underarmar
och alla dina
ensamma kvällar i livet,
jag vill ligga med din rädsla
för att bara dö från jorden
eller inte få några barn
eller att ena bröstvårtan
ska kika fram när du har tajt linne,
jag vill ligga mej igenom all
din solkiga längtan,
alla svåra beslut,
all hopplöshet
och trötta himlar som hamrat
sönder eftermiddagarna
bakom persiennen
i ditt flickrum,
alla resor och bedövade
stunder i tågkupéer,
uttittad av såna som
aldrig sett dig.
Jag vill ligga med
dina gamla bortkliade myggbett,
dina hoppfulla skolstarter,
ligga mej igenom
din trötta gamla källare
full av nötta affischer och
brev skrivna med starlethandstil,
dina brevvänner,
trappuppgångar,
körsamlingar,
lessnader,
höstar,
tysta söndagar
och overkliga förnimmelser av
på avstånd glimmande fönsterrutor,
blänk i parkerade bilar
och suset från vägarna
runt omkring staden,
av livet
som pågår någon
helt annanstans.
Varenda muskel i din kropp,
varenda fräken,
varenda solglimt
och varenda stund du väntat ut,
varenda plats du besökt,
vartenda ögonblick du varit i,
vartenda liv du levt
– vill jag ligga med.
Jag är en sån som bara vill ligga med dej.
sådana människor
av Solja Krapu
Det kryllar inte av sådana människor
som man skulle kunna ha den där
direktkontakten med
där bara ett ögonkast
är en stålvajer i darrning
Det kanske inte gick nån sån
i din klass i grundskolan
eller stod och spanade en fredagskväll
på Blå Dragonen
Inte en sån människa så långt ögat når
Sådana människor är slumpspridda
i längden i tid
och på tvären i världen
Kanske någon hade det som
sitt livs projekt att söka efter dig
fast för tidigt
eller för sent
och på en alldeles för avsides plats
från dina fötter räknat
Och du sitter där
på en gulmålad stol
i ett ensligt hemman i kanten av ett kalhygge
Det kanske finns en sju åtta stycken
för dig lämpade människor som
just nu springer upp och ned i ekande trappuppgångar
med var sin tomma kaffekopp
och inte skulle kunna tänka sig
att låna veteströ
av någon annan
än dig
Och han, den där som är så lyckligt parbildad,
han kanske valde så där
som man väljer mellan olika tvättmedelsorter
Det kryllar inte av sådana människor
som man skulle kunna ha den där
direktkontakten med
där bara ett ögonkast
är en stålvajer i darrning
Det kanske inte gick nån sån
i din klass i grundskolan
eller stod och spanade en fredagskväll
på Blå Dragonen
Inte en sån människa så långt ögat når
Sådana människor är slumpspridda
i längden i tid
och på tvären i världen
Kanske någon hade det som
sitt livs projekt att söka efter dig
fast för tidigt
eller för sent
och på en alldeles för avsides plats
från dina fötter räknat
Och du sitter där
på en gulmålad stol
i ett ensligt hemman i kanten av ett kalhygge
Det kanske finns en sju åtta stycken
för dig lämpade människor som
just nu springer upp och ned i ekande trappuppgångar
med var sin tomma kaffekopp
och inte skulle kunna tänka sig
att låna veteströ
av någon annan
än dig
Och han, den där som är så lyckligt parbildad,
han kanske valde så där
som man väljer mellan olika tvättmedelsorter
söndag 28 augusti 2011
hamstern i mig...
Yngsta tvillingsonen utbrast: "Fan va det luktar gurka och rödbetor i hela huset !"
"Jo. Jag hamstrar för vintern" skrattade jag.
"Jag tror inte att det är så många morsor som kokar rödbetor såhär" sa han då.
Kanske inte. Men de där dofterna från min barndom vill jag gärna ge mina ungar. Jag vill föra dem vidare. Det där lite stickigt ättikssöta. Förnimmelsen av sensommar och naturlighet. Och förövrigt är det en alldeles utmärkt terapi för mig att sylta och safta...
Gurkor i saltlag. Imorgon ska jag tillsätta ättika, socker, dillkronor och pepparrot. Om tre veckor har vi fantastiskt god smörgåsgurka !
Rödbetorna. I långa rader. Perfekt julklapp. Adventsgäva. Och gud va gott till pyttipanna med ägg ! Och kalops !
"Jo. Jag hamstrar för vintern" skrattade jag.
"Jag tror inte att det är så många morsor som kokar rödbetor såhär" sa han då.
Kanske inte. Men de där dofterna från min barndom vill jag gärna ge mina ungar. Jag vill föra dem vidare. Det där lite stickigt ättikssöta. Förnimmelsen av sensommar och naturlighet. Och förövrigt är det en alldeles utmärkt terapi för mig att sylta och safta...
Gurkor i saltlag. Imorgon ska jag tillsätta ättika, socker, dillkronor och pepparrot. Om tre veckor har vi fantastiskt god smörgåsgurka !
Rödbetorna. I långa rader. Perfekt julklapp. Adventsgäva. Och gud va gott till pyttipanna med ägg ! Och kalops !
kärleksförklaring - muramaris
Muramaris - "härden vid havet", byggt av Jonny och Ellen Roosval (född von Hallwyl) i början av 1900-talet. Idag obebott, öppet för besökare året om.
Om man kan älska en plats så älskar jag denna: Muramaris strax norr om Visby. Åkte dit i veckan för att rensa tankarna, och för att plocka omogna fläderbär, som jag ska göra "falsk kapris" av. Jag promenerade på ägorna medveten om att i något av husen håller den vackre och aningen excentriske vaktmästaren till. Han kanske sitter bakom en gardin och tittar på mig? Annars. Absolut stillhet. Stenstigen ner mot havet på vars sidor jättelika björnhallon breder ut sina revor med taggar stora som stoppnålar. Doft av tång och tall. Sjöfågel. Solen genom kvällsdis.
Jag bodde under några år granne med Muramaris. Mitt lilla hus låg en skogspromenad på fem minuter bort. Ofta gick jag stigen längs klippkanten, med havet på min vänstra sida, för att få uppleva lugnet och den magiska harmonin i Muramaris omgivningar.
Det finns många som säger att det "spökar" här. Att ljuset tänds trots att ingen befinner sig i huset. Att dörrar öppnas och stängs. Att det hörs knackningar i väggarna, och steg i de robusta trapporna.
Jag har aldrig känt något sådant, inget obehag. Men häromveckan, när jag åkte hit rätt sent en kväll är jag väldigt säker på att katten vände sitt ansikte mot mig när jag anlände... Stenkatten alltså...
Katten (av skulptrisen Ellen von Hallwyl)som vaktar porten in till det magnifika "havshuset".
Om man kan älska en plats så älskar jag denna: Muramaris strax norr om Visby. Åkte dit i veckan för att rensa tankarna, och för att plocka omogna fläderbär, som jag ska göra "falsk kapris" av. Jag promenerade på ägorna medveten om att i något av husen håller den vackre och aningen excentriske vaktmästaren till. Han kanske sitter bakom en gardin och tittar på mig? Annars. Absolut stillhet. Stenstigen ner mot havet på vars sidor jättelika björnhallon breder ut sina revor med taggar stora som stoppnålar. Doft av tång och tall. Sjöfågel. Solen genom kvällsdis.
Jag bodde under några år granne med Muramaris. Mitt lilla hus låg en skogspromenad på fem minuter bort. Ofta gick jag stigen längs klippkanten, med havet på min vänstra sida, för att få uppleva lugnet och den magiska harmonin i Muramaris omgivningar.
Det finns många som säger att det "spökar" här. Att ljuset tänds trots att ingen befinner sig i huset. Att dörrar öppnas och stängs. Att det hörs knackningar i väggarna, och steg i de robusta trapporna.
Jag har aldrig känt något sådant, inget obehag. Men häromveckan, när jag åkte hit rätt sent en kväll är jag väldigt säker på att katten vände sitt ansikte mot mig när jag anlände... Stenkatten alltså...
Katten (av skulptrisen Ellen von Hallwyl)som vaktar porten in till det magnifika "havshuset".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)