Nattens skärpa. Uvens vingslag.
Sorgen som en andra hud.
Jag kravlar mig framåt.
Sakta.
River knäna på det ojämna trägolvet.
Gurglar fram gråten.
Det låter inte klokt.
Men det är skönt.
Jag kommunicerar med de vita väggarna
och de gröna kuddarna.
Nu sen du har valt tystanden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar