Ur A path with heart av Jack Kornfeld
"Det finns en stam i Östafrika inom vilken förmågan att uppnå sann närhet uppammas redan före födelsen. I denna stam är ett barns födelseatum inte dagen för förlossningen eller ens den dag då barnet avlats, som i andra bykulturer. För denna stam är födelsedagen den dag då barnet för första gången är en tanke hos modern. Medveten om sin avsikt att få ett barn och ge det en speciell far går modern bort och sätter sig ensam under ett träd.
Där sitter hon och lyssnar till dess att hon kan höra barnets sång, det barn som hon hoppas bli havande med. När hon väl har hört den återvänder hon till sin by och lär fadern den, så att de kan sjunga den tillsammans när de älskar och inbjuda barnet att sluta sig till dem.
Sedan barnet har avlats, sjunger hon sången för babyn i sitt sköte.
Därefter lär hon de gamla kvinnorna och barnmorskorna i byn den, så att barnet hälsas med sin sång under hela värkarbetet och i själva det mirakulösa ögonblick då det föds. Efter födelsen lär sig alla byborna den nya medlemmens sång och sjunger den för barnet när det faller eller gör sig illa. Den sjungs för att fira triumfer, eller vidd ritualer eller initiationsceremonier. Den ingår i vigselceremonin när barnet vuxit upp, och vid livets slut samlas hans eller hennes nära och kära kring dödsbädden och sjunger den för sista gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar