Ett bra liv

Det ligger i vår natur att vi önskar få ett bra liv. Men vad innebär ett sånt liv ? Har vi några riktlinjer att gå efter ?
Till en viss grad - ja. Vi reagerar alla negativt på lidande och positivt på lycka och välbefinnande. Om livet är bra, så är det bra på insidan, och låter sig inte definieras i termer av vad vi äger och har. Men många i vår tid känner sin insida bara i form av huvudvärk och sömnlöshet och jagande efter materiella bekräftelser.
Ett viktigt villkor för ett bra liv är att vi har kontakt med våra resurser och möjlighet att bruka dem i en meningsfull insats för samhället. Men hur många har den möjligheten i dagens samhälle ? De flesta får vara glada för ett jobb även om det går stick i stäv med det de intresserar sig för. Men om man måste arbeta med något som inte intresserar en, blir det svårt att bygga upp en stabil självkänsla. Och var står man då ? Självrespekt är ju en fundamental förutsättning, inte bara för ett bra liv, utan för att vi ska respektera andra - och vår demokrati.
En annan förutsättning är förmågan och viljan att bryta det egocentriska, gå utanför sig själv, få ett levande förhållande till andra väsen, komma nära dem. Närhet - i sin tur - förutsätter en värdegemenskap. Inte på så sätt att vi måste vara överens på alla punkter, men det finns gränser som inte bör överskridas. Vi känner oss främmande inför en som inte tar avstånd från världens ondska och orättfärdighet.
Närhet förutsätter att vi visar oss öppna och sårbara. Det finns ingenting som andra absolut inte får se. Man har kontakt med sina verkliga känslor och tillstår dem. Närhet är också en gemenskap i drömmar och fantasier - man anar varandras hemliga världar och det finns ett släktskap i själva livshållningen.
Känslor står inte så högt i kurs i vårt samhälle. De värderas efter sin nytta för näringslivet. Här har vi en av grunderna till att så många fyrtioåringar verkar alldeles döda i jämförelse med fyra-åringar. De har lagt sig till med tuffhet, armbågat sig fram och förträngt alla känslor som de uppfattar som onyttiga för karriären. Resultatet? Bil, villa och designade prylar men samtidigt stress, olust och ett dåligt förhållande till livspartnern.
Det är känslolivet som håller oss levande...
Vi kan sätta namn på det vi önskar och det vi fruktar, och får därigenom gradvis bättre kontakt med våra känslor. På så sätt förändras våra uppfattningar och värderingar av oss själva och av det som saken gäller: Vår frihet utvidgas. Om vi däremot aldrig ser oss själva som subjekt och aldrig frågar oss om vi verkligen önskar att ha den önskan vi har och aldrig försöker att bearbeta vårt inre, då krymper vår frihet och vi blir långsamt förstenade.