I en annan tid. I en annan värld.

Några textrader snurrar hetsigt i mina vindlingar. Det är ofrånkomligt.
De där raderna snurrar alltid när jag tänker på honom.
Jag stöter ihop med mannen i fråga, honom som jag annars bara träffar i hemliga rum.
Mitt jävla ben är gipsat, och jag känner mig allt annat än attraktiv.
Det är komiskt, på gränsen till pinsamt.
Men värmen strömmar likafullt. Och tusen osagda ord trängs i luften.

I landet bortom länderna
I tiden bortom tiderna
möts vi säkert
och famnar
himlens ljus
igen... 

Jag skrev det där när jag var arton år, och vi hade nyss skilts åt efter en
natt på Smedjegatan. I all hemlighet. I allra största hemlighet.
Morgonljuset var varmt. Solen lekte på golvet.
Kroppen fylld av glädje. Men osäkerhet och skörhet också.
Det skulle bli många hemliga möten efter den där natten...
Oftast helt apropå.
I lokaler tunga av cigarrettrök. Hög musik. Skärpa. Otämjbar längtan...
Alltid i en annan tid.