Den blå soffan är lagom mjuk och lagom omfamnande. Och tankarna vandrar fria och upprymda.
Tänkte på Monsieur Nuit tidigare ikväll. Abstinensen sätter in mellan varven. Men det är helt ok faktiskt. Hanterar det. Och tittar utifrån nu.
Kärlekssorger är en del av livet.
Det som dock fortfarande stör mig är att han inte vågade vara "transparent" . Inte vågade använda "det genomskinliga" . Ärlighet och öppenhet är trots allt de byggstenar vi vilar tryggast på. Är man utrustad med långa känselspröt "ser" man dock det sanna, genom "lögnen". Bakom tystnaden. Inte alltid helt enkelt att hantera, men användbart för det mesta. Någon kallar kanske detta för intuition. Att kunna "läsa av ". Jag tror att intuition är förmågan att bl a läsa kroppsspråk på ett subtilt sätt. En förmåga som vi alla har nedärvt , men som inte alla vet att träna upp och använda sig av.
Jag kommer att tänka på en sitution, som visar detta subtila "kroppsläsande" på ett alldeles utmärkt sätt. 1993 besökte mina föräldrar mig i Zimbabwe. Varken mor eller far pratar engelska, kan nåt ord hit eller dit, men inte tillräckligt för att föra ett samtal.
Vi åkte bland annat till byn Gozho, där min goda vän Alethas släkt bor.
Blev mottagna med öppna armar, fick kyckling och sadza och presenterades för alla pappans fruar, och en lång rad barn och barnbarn.
Pappa placerades på en låg pall bredvid byns äldste - Altehas farbror.
De två gubbarna började genast prata. De kom båda från familjer, som brukat jorden i generationer, så de hade mycket att språka om. Det festliga var ju att pappa pratade svenska, och farbror Goz pratade shona.
När vi åkte hemåt i den varma afrikanska natten frågade jag pappa hur han tyckt att dagen och kvällen varit. "Det här var nog det intressantaste på resan hittills" svarade han. "Jag har fått veta så mycket om det zimbabwiska jordbruket, och om familjelivet..." Så var det. Gubbarna hade språkat i flera timmar, och gett varann värdefull information genom att vara transparanta. Våga visa. Våga uttrycka.
Pappa återkommer fortfarande till det här ibland. Han säger att det var ett av de starkaste mänskliga möten han varit med om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar