När det gäller poesi gillar jag rätt många olika "uttryckare". Jag läser verkligen allt möjligt. Klassiska rader, nytt modernt på poesisajterna, afrikanskt och arabiskt, och så några återkommande favoriter. Jag söker oftast efter lite oregelbundna rytmer, som passar mitt något ostrukturerade varande. 1998 gick jag med i ett litterärt rum på nätet, "Literacy lobby", ett rum som befolkades av amerikanska, canadensiska och australiensiska författare. Och så jag. Som försökte översätta mina blygsamma verk till engelska... Det var inte helt enkelt. Jag fick dock god hjälp av en ung poet från Connecticut - Scott W. Vi skrev till varann under flera år, skickade texter och utkast, idéer och färdigt material. Några dikter skrev vi tillsammans, bland det roligaste jag gjort i skrivväg.
Men så gick det som det gör ibland. Vi tappade kontakten, och sen dess har jag inte kunnat lokalisera honom. Han skrev briljant poesi. Det formligen forsade ur honom. Han hade en enorm styrka i sina ord. Ofta obevekliga. Som välriktade knivhugg.
Scott
Solja Krapu är en poet jag träffade på för inte så längesen. Här handlar det mycket om igenkänning och identifikation. Hennes texter berör mig alltid lika starkt. Här nedan kommer två av hennes dikter, och däremellan en dikt av den språkkunnige Fredrik Lindström. Luta dig i soffan eller på stolen, och njut av deras ord, som blommar ymningt och sticker till ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar