Fingerprints...

Dimman rullar in.
Bäddar in.
Avgränsar.
Mig från horisonten.
Monsieur Nuit
är så långt borta
tänker jag.
Skälver jag.
A säger att jag ska låta bli.
Att ömka mig.
Att jag ska tänka på nåt annat.
Kloka A.
Dumma A.
Helkorkade A.
Hur i hela fridens namn
skulle jag kunna låta bli
att tänka på Nattens kung
när avtrycken bränner
som eld
på mina bara axlar...