Jag mötte henne i Hudiksvall, när jag för ett antal år sen var där för att jobba lite med Pär och dom andra i Glada Hudikteatern. Under en lunchrast tog jag en promenad, och besökte bl a en grafikutställning på konstmuséet i stan.
Där var hon. Flickan med den blå klänningen av konstnären Carina Bodström.
Förälskelsen var omedelbar. Det var något som slog an i mig med sällan upplevd intensitet. Minnen aktiverades, både skratt och gråt vällde fram inom mig.
Nu hänger hon i köket. Jag vill ha henne nära. Jag ser henne när jag lagar mat, när vi sitter runt bordet och äter, när jag sitter och jobbar på nätterna... Det är som om hon behöver få vara nära. Bli omhuldad och klappad på. Precis som den där lilla flickan inuti...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar