smakminnen...

Jag plockar ljusgula astrakan-äpplen i min trädgård. Lägger dem i den gamla lerskålen, som jag ärvt efter farmor och farfar. Äter ett. Smakminnen är starka. Det där krispiga, sötsyrliga som fyller min munhåla tar mig direkt tillbaka till min barndoms trädgård vid Björke. Där fanns ett astrakanträd alldeles utanför köksfönstret. I det där trädet satt jag ofta, när det var sommaräppletid. Jag åt. Fem, tio, femton äpplen. Frossade i sensommarens smaker ...