Förlorar mig i porträttet av mig själv från 1978. Målat av Dag H i Föreningen Fristads lokaler på Hästgatan. Hennafärgat hår. Runda glasögon. Lojt, men samtidigt skarpt blickandes rakt in i betraktaren...
Tavlan hänger i vardagsrummet, över det gamla slagbordet som pappas morfar Karl snickrade ihop för mer än hundra år sen...
...
Dricker whiskey med Thomas. Legendarisk trummis i Slite Cement, Bäck Group, Patrask m fl band.
Vi färdas i minnenas sällsamma rum. Skrattar mycket. Hjälps åt på färden bakåt.
Underbart är det.
Att vandra där. På gemensamma vägar. Och att hjälpas åt. Fylla i. Där bitar fattas.
Musikfesterna. Trojaborg 1978. Peps Persson och Blodsbandet. Kaipa. Massor av människor. Jordcirkus. Göran Lagers bitska insändare i Gotlandstidningarna med en hel sommars heltska debatt om musikfesternas vara eller icke vara.
Hemse. Där jag satt darrande alldeles ensam framför mikrofonen och framförde Victor Jara-låtar. Och sen dansade jag mig svettig till Di sma.
Och blev för evig förälskad. I en som jag aldrig nånsin kunde få...annat än i drömda och ibland helt verkliga rum. Men i hemlighet.
Tänker ofta på hur viktig historien är. Det vi har med oss. Det vi kan blicka tillbaka på, och reflektera över. Lära oss av. Gotta oss i. Ibland förfasa oss över. Och känna vördnad inför.
Ofta dyker det upp musik
musik som får mig att känna dofter, smaker och stämningar:
Kebnekaijse.
Träd, gräs och stenar.
Röda bönor.
Hoolabandoola band
Genesis
Frank Zappa
Grateful Dead
Brian Eno...
... doftar 1978.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar