Ett roligt sidospår

Bilden av mig från 1978 målades av Dag H.
Vi umgicks en del i Föreningen Fristad, där jag var sekreterare.
Kampen för ett kulturhus/allaktivitetshus var en av de rätt många aktiviteter jag
sysslade med på den tiden. (Fattar inte var all ork kom ifrån...)

Iallafall. När jag igårkväll/natt satt och skrev om det där porträttet började jag fundera
över konstnären.
Vi har inte haft någon kontakt sen det där året i slutet av sjuttiotalet, och jag var inte säker
på hans efternamn (han fick inte plats med hela namnet på tavlan).
Men nu började jag leta i mina minnesrum, och plötsligt dök namnet upp. Hultcrantz. Så hette han.
Och självfallet googlade jag, och hittade EN Dag Hultcrantz. Idag skickade jag iväg ett mail till honom, och ikväll fick jag svar.
Visst var det rätt.
Så roligt att få tacka honom igen för tavlan, som betytt, och betyder så mycket för mig. Det trodde jag nog inte då, när jag modellade i den kalla lokalen på Hästgatan.

Dag visar sig vara en konstens man ännu idag, men på ett annat område än måleriet.
Han tillverkar fantastiskt vackra okarinor, instrument av stengodslera.

Från hans hemsida har jag tagit lite info

www.ocarinas.se

Besök gärna hans sida, och låt dig förtjusas av de fina instrumenten !


Jag heter Dag Hultcrantz och är bosatt i Gårdjö, Östra Ämtervik i Sunne kommun. Under snart 20 år har jag arbetat med att utveckla okarinor - de sista 7 åren på heltid. 
Min ambition är att göra instrument som kan användas av både nybörjare och proffs. Jag vill att tonerna skall vara välstämda, fylliga och kraftfulla. Det är viktigt att de är lättspelta. Med hjälp av fingersättningar kan en person som aldrig provat ett instrument spela ex "Amazing Grace". För barn har jag gjort okarinor med bara fem toner i durskala, på vilka de kan spela enklare melodier som: "Gubben Noak", "O when the saints go marching in", mm. Proffsinstrumenten är stämda i minst en oktav och kan spelas kromatiskt. Man kan göra crescendon på tonerna, vilket ökar uttrycksmöjligheterna. När man är instrumentmakare vill man hela tiden utvecklas - jag experimenterar, och kommer då och då på små knep och förändringar som påverkar tonen till det bättre. Om du kommer till Södra Ås Kultur och den utställnings- och arbetslokal som jag delar med min sambo och konstnär Marie Rönnberg, kan du få se en del av tillverkningsmomenten, och också provspela för att se vilket instrument som passar dig.