...men vet inte riktigt.
Kanske ska jag låta den här bloggen gå i graven och utforma nåt annat, lite smalare, nåt mer profilerat ?
Har fått många fina reflektioner/ fin feedback på denna blogg, men visst är den kanske för bred, för allmängiltigt?
Nog har jag rätt många strängar på min lyra och jag skriver om det som dyker upp i mitt huvud: Minnen, möten, frustrationer och infall.
På senaste tiden har jag dock känt att jag vill skriva "smalare", mer inriktat, mer samlat. Och kanske är det precis det jag bör göra? Jag tänker mig dagboksform. Men inga flashiga blanka foton, utan helt vanlig vardag.
Och vem vill då läsa om en helt vanlig människa mittilivetplus ?
Rätt många tror jag.
Jo faktiskt.
Jag är inte känd. Jag är inte speciellt vacker. Jag glider inte runt på en räkmacka.
Men jag har saker att berätta.
Jag har levt som ensamstående mamma i många år. Jag har dragit upp tre grabbar. Helt ensam. Jag har jobbat, pluggat, rest, varit galen, känt vanmakt och sorg. Och snudd på obeskrivbar glädje. Jag har vacklat runt i svarta rum. Dansat mig svettig i galna omgivningar. Slagits mot samhällets tystnad. Jag har ett stort rättspatos. Jag står alltid, alltid upp för de som blivit trampade på. Och jag har krafter som borde få den mest inbitna rasist/homofob/chauvinist att darra...Så visst har jag lite att skriva om. Lite mer profilerat och smalt.
Skulle vilja ha era synpunkter kring detta !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar